Mina intryck var många och varierande under mina varma och pulserande dagar i den stora staden i söder...men navet kring detta allt var förstås "Music & Arts" på Skeppsholmen.
Att livet är i ständigt rörelse och på intet sätt har stannat av kan jag som femtioplussare konstatera sedan jag sedan några år åter har blivit musikfestivalbesökare. Livet är inte evigt, men väl musiken i alla dessa former så även om jag är ändlig ger musiken så mycket glädje och inspiration att jag ibland får en känsla av att omfattas av denna evighet. Kanske de bästa musikaliska ögonblicken är det närmaste jag kommer en en religiös upplevelse...
Efter att vid två tillfällen ha besökt "Way Out West" i Göteborg så var det dags att upptäcka något nytt. Kanske var jag och mina vänner lite stukade efter förra årets festivalbesök då en gladlynt yngre hipsterfigur myntade orden "men det var väl roligt att sådana som ni är här".
På Skeppsholmen var en dylik kommentar omöjlig. Blickar du lite på bilden ovan så ser du att jag åldersmässigt var i gott sällskap.
Vad finns då att säga om denna festival? Ja, förutom att maten var dyr och att par överförfriskade tornedalingar trängde sig lite dumt i en ölkö gjorde mig nästan allt mig bara lycklig...
Musiken - överlag bortsett från något magplask... var av hög kvalitet. Jag lät mig ryckas med av såväl det storslagna som det intimt avskalade.
Men...trots allt var festivalens höjdpunkt Neil Young. Han tillhör ju oomtvistat en av de musikaliska levande legenderna...ja kanske mer levande än någonsin. När även en som jag som aldrig riktigt gillat den bullriga rocken så totalt lät mig ryckas med i alla stökiga gitarrsolon så förstod jag att det här var något mycket stort.
När Neil Young avslutade med "Rockin in the Free Word" trodde jag kvällen aldrig skulle ta slut...men det gjorde den och med en känsla jag bar med länge, mycket länge. Det blir nog fler festivalbesök...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar