För några dagar sedan var mötet med med det yttre elementen en isande vind , 20 minusgrader och ögon som tårades när de lämnade hemmets påkostade värme.
När jag nu är i stugan ute skärgården nedsjunken i en solstol är detta möte med elementen fjärran. Årstiderna har sitt lopp. Det ser olika ut varje år, men resan är den samma. Förändringen är obeveklig, de tvära kasten mellan varmt och kallt likaså.
När jag denna dag efter att ha skottat en del av verandan ren från snö och kan sätta mig ner med med kaffet och en kanelbulle så är det stort. Jag är del av en årstidens brytpunkt. Jag lyssnar till vindens spel bland träden och hör det tilltagande takdroppet.
Jag fylls av ljus och den tidiga vårens eufori, men kan samtidigt känna oro och fruktan inför tillvarons påtagliga rörelse och förändring. Jag är en del av den och ska förhålla mig och handla därefter. Vinterns stillhet och nedfrusenhet är snart ett imperfektum. Nattens kalla timmar ska stilla flödet, men det kommer ytterligare en dag och det finns ingen väg tillbaka...
Läs även andra bloggares åsikter om natur, klimat, årstider, förändring, Norrbottenskusten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar