Tankar och livsfragment 23 december 2024 - ett gammalt foto

 

Om en bild kunde tala så kanske jag skulle få svar på vissa frågor. Bilden ovan är tagen för ungefär 60 år sedan.  I mitten av bilden sitter min mor, till höger min mormor och till vänster morbror Lennart. Den lilla killen som ligger i soffan bakom de vuxna är jag.

Jag har ingen aning om vem som är fotografen. En gissning är att det är min far.

Bilden är tagen i det hem där mamma växte upp. Troligen är det någon av de sista bilderna som är tagen från platsen.

Jag förundras över mor och mormors delvis bortvända blickar. Bara Lennart tittar mot fotografen med ett leende. Jag ligger halvslumrande med ögonen på glänt.

På väggarna hänger tavlor som jag känner igen från min barndom. På bordet en bok med okänt innehåll och ett askfat. Kanske var det där morfar tömde pipan?

Kanske det är just frånvaron av morfar som skapar bildens dämpade stämning. Jag vet att morfar gick bort vintern 1964. Han och mormor hade varit gårdens och bygdens nav med ett välmående litet jordbruk med gamla anor. Det var traktens första nybygge med flerhundraårig historia.

Nu när morfar var död var även jordbrukarepoken slut. Ägorna skulle skiftas bland morfars syskon och mormor skulle inte längre kunna bo kvar på gården.

Kanske var det därför mor och mormor verkar så frånvarande på bilden, i sina egna bubblor. Tiden på hemgården var slut och framtiden ett stort frågetecken.

Bilden - ett ögonblick från en tid som var väg mot sitt slut. All tid, sammanhang, platser och vårt liv är utmätta med sina gränser. Är det denna gräns som gestaltar sig i bilden? Kanske...

Tankar och livsfragment 16 december 2024 - en julkalkon

 

Ibland vill jag bara fästa blicken långt, långt bort. Så långt bort dit dumheten inte når. Men, som bekant så går det sällan att fly bort från dumheten, lika lite som man kan fly bort från sig själv.

Jag vet inte hur många som äter julkalkon istället för skinka till jul numera. Tror att det var vanligare förr. Idag blir det nog mer vegetariska alternativ på julbordet.

Våra folkvalda politiker, tidningar, TV och radio har i alla fall redan serverat en riktig julkalkon - de osannolikt upphaussade nyheterna om elpriserna förra veckan. 

Någon dag var det elen riktig dyr i söder och riktigt billig i norr. Kring detta blev det rena rama krigsrubrikerna i medierapporteringen. Ebba Busch var som vanligt snabb att skylla på den förra regeringen och den förra regeringens stadsminister, Magdalena Andersson, menade att nu behöver elkonsumenterna kompenseras.

Som bekant blev elpriserna redan dagen senare åter betydligt billigare i söder och såväl medierapportering som politiskt käppel upphörde.

Det hela är riktigt pinsamt för såväl media som för politiken. Det var verkligen att göra en höna eller rent av kalkon av närmast ingenting.

Elpriset varierar, men var som händer en enskild dag betyder ganska lite då elpriset beräknas månadsvis. Att elpriset som oftast är billigare här i norr är dessutom mycket rimligt då det mesta av el produceras här  och vi är mer beroende av elen under den kalla vintertiden.

Om det är något som ska diskuteras är det den allt högre elskatten och de bolagens ständigt ökade nätavgifter. Om du tittar på din elräkning så ser du att skatter och nätavgifter utgör en allt större del. Elförbrukningen kan du styra, men inte de fasta avgifterna.

Pinsamt media och folkvalda. När vi på många sätt lever i en närmast dystopisk tid är de både genant och vilseledande att hetsa kring elpriset en enskild dag i december...

Tankar och livsfragment 4 december 2024 - svarta december

 

Black Friday, Black Week, Suber Monday. Ja, då var vi där - denna mörkaste av månader som kantas av exempellös ohållbar konsumtion och som slutar med vår mest överskattade högtid, julen.

Ute i vår allt mer galna och krigstokiga värld staplas konflikterna på varandra utan att några tycks få något slut. Mänskligheten blöder och klimatkrisen tickar på som om ingenting har hänt.

Det är mörkt och det ska bli ännu mörkare innan det vänder 22 december. Solen och och ljuset återvänder alltmedan mänskligheten fortsätter i rask takt mot sin ättestupa.

Jag försöker se ljusglimtarna, men hjälp mig, jag har så svårt att se dem!

Glada är nog de som åker långfärdsskridskor. Sällan har nog isarna varit så blanka och fina som nu i snöbristens spår. Jag som föredrar dubbat gör dagliga promenader på fjärdens is. Jag ser skönheten i det lilla - svartisens sprickor, mullret från det frusna vattnet och den låga solens blänk över ytorna.

Det är därute på vidderna jag får en en stunds hopp och tröst som kan bära mig vidare genom decembers tilltagande mörker och mänsklighetens tragedi...

Tankar och livsfragment 27 november 2024 - om att komma ut ur bubblan och bli 25%

 

Vår värld ter sig allt mindre smickrande. Vi lever i faktaförnekelsens tid. Vi lever i en tid där motsättningarna frodas, konfliktnivån höjs, demokratierna vittrar sönder och där vi raskt är på väg mot en ohejdbar klimatkollaps.

Det är lätt att bli mycket dyster till sinnet och krypa in i sitt skal eller fortsätta att oja sig i den filterbubbla jag befinner mig i.

Det är ju typiskt för vår tid att vi befinner oss i olika bubblor. Bubblor som i första hand kommunicerar inom bubblan och inte med andra bubblor. Beteendet förstärks kraftfullt av sociala medier och de algoritmer som bekräftar det vi känner och tycker, oavsett om det sant eller falskt.

 Men, det finns hopp. Sociologen James Özden och hans forskarteam menar att om vi lyckas få 25% av en grupp eller ett helt folk i en viss riktning så är chansen mycket stor att även de övriga, trots att de är fler, kommer att ändra beteende och uppfattning. Det har han sett i sina experiment. Det finns även exempel från regioner/länder som visar på samma sak. Just 25% tycks vara den gräns då det går att utöva ett avgörande tryck på den övriga gruppen/befolkningen. 

Den stora utmaningen är att vi måste komma ut ur vår bekvämlighetszon/bubbla och börja tala med varandra. Ingen liten sak, jag vet. Här skulle politiken vara till stor hjälp genom att uppmana och stödja till andra beteenden. Ingen liten sak det heller i den populistiska politiska tid vi lever i. 

Men, saker kan ändras. Hoppet finns där, trots allt. Inte stort, men ändå...

Tankar och livsfragment 12 november 2024 - ljuset i mörkret

 

Jag såg igår den sevärda dokumentären om Benito Mussolini på SVT play. Mussolini har också kallats för den förste fascisten som har inspirerat många makthungriga män efter honom.

Man behöver inte ha alltför livlig fantasi för att se en hel del likheter mellan 1920-talets Italien och dagens USA. Grundstenarna var då som nu stor ojämlikhet, desinformation och kapitalet som aktivt stöd och möjliggörare. Mussolini tillsatte efter sitt maktövertagande lojala medarbetare och rensade bort de som inte åtlydde honom. Alltså - ännu en påfallande likhet med det som nu sker på andra sidan Atlanten. Det grova språket, gesterna där Mussolini ville göra Italien stort och vackert, är också något som känns alltför obehagligt bekant.

Det är otäckt med historiska upprepningar. Nu är manegen krattad. Återstår att se om några motkrafter kan ta form och erbjuda alternativ. Kan bara hoppas.

November är för många en mörk och dyster månad. Med anledning av den senaste tidens händelser kan även det mentala mörkret breda ut sig.

Att vara ute i det lilla ljus som årstiden erbjuder ger tröst och vila. Den lågt liggande solen gör små underverk med vår natur och en liten strand i norra Bottenviken kanske aldrig är så vacker som nu. Där ute - långt borta från hat och glåporden finns skönheten och skapelsen i hela sin prakt och det goda får möjlighet att finna ny näring...

Tankar och livsfragment 6 november 2024 - vårda ljuset

 Jag går promenaden i den näraliggande skogen. Det är en ljus och vacker novemberdag, men det är  ingen vanlig novemberdag.

Att det är en mörk dag för demokratin i i världen behöver knappast sägas. I landet på andra sidan Atlanten får en brottsling med hämndbegär fria tyglar och att montera ner det som finns kvar av USA:s demokrati.

Vi frågar oss hur det kunde ske och varför över hälften av väljarna väljer att åter rösta fram denna farliga person? Mycket av svaret på frågan går att läsa i gårdagens DN där Martin Gelin försöker ge svar på den absurda situationen.

Han skriver att Techmiljardärer och nationalistiska politiker har skapat en offentlighet där medborgarna inte längre kan skilja från sant och falskt. En stor del av den amerikanska befolkningen har längre inte tillgång till oberoende medier. Det kan vara en förklaring till att många röstat på Trump för ekonomin. Trots att USA går bättre ekonomiskt under Biden. Att klimatfrågan helt lyst med sin frånvaro är nog av samma orsak. Det finns många väljare som tror att att Demokraterna har skapat höstens orkaner.

Fria oberoende medier är demokratins livlina. Risken är stor att det nya styret kommer att krossa de faktagranskande medier som finns kvar.

Det är en mörk dag för världen och framförallt USA - för demokratin, klimatet och freden.

Hoppet står för att de flesta i Sverige och troligen även i vår omvärld inte vill ha det så här. Vi får inte låta ljusets låga slockna. I ett tilltagande mörker försöker jag vårda ljuset. Jag kommer att behöva mina naturpromenader mer än någonsin...

Tankar och livsfragment 29 oktober 2024 - tömma tankarna

 

Jag gör en vandring i senhöstens skog. Det är en mulen  och ganska stilla dag med någon plusgrad. Marken börjar hårdna, vissa vattensamlingar är lätt frusna och nattens frost är delvis kvar. Naturen är redo för vintern. Får se när den kommer.

Jag välkomnas av nötskrikor, hackspett och domherre. Tre av den kalla årstidens stannfåglar.

Skogen är min hemvist när jag behöver tömma huvudet på alla tankar, speciellt de oroliga. Skulle närmast säga att skogen är min räddning för att slippa nyhetsflödet. För en stund inte tänka på folkfördrivningen och dödandet i Gaza, Donald Trump eller den eskalerande miljö och klimatkatastrofen.

Blev riktigt arg strax innan min vandring då jag läser att den skogsutredning som Tidöhögern har tillsatt ämnar förslå att det ska bli lättare att avverka den fjällnära skogen. Gammal skog som innehåller så mycket av den biologiska mångfalden som finns kvar. Samtidigt är vår miljöminister på det  internationella möte där just där den biologiska mångfalden ska säkras. Det lätt att bli riktigt uppgiven.

Jag tar mitt medhavda fika och kaffe i ett gammalt vackert skogsparti. Njuter av det varma kaffet och platsens lågmälda skönhet.

När jag kommer hem nås jag av nyheten att en klimataktivist har friats av domstol. Det finns ännu tid för hopp trots allt...