Tankar och livsfragment 4 januari 2026 - krismedvetenhet

 

Sedan ett par månader bor jag i ett litet hus i Sundom cirka 3 mil från Luleå. Med denna livsförändring lägger jag en del av min bekväma och till synes självklara lägenhetstillvaro bakom mig.

Att flytta ut till en liten by innebär ett något mindre bekväm och betydligt mer konkret tillvaro. Jag har redan varit med om två strömavbrott och varit utan vatten över ett dygn. Två saker som de som bor i staden bara tar för något självklart. 

Nu kommer nästa lilla prövning. Att bo i ett dåligt isolerat hus fungerar ganska friktionsfritt vid några minusgrader, men det blir en helt annan prövning när det nu pendlar kring minus 30. Idag på morgonen trodde jag att den nyinstallerade luftvärmepumpen hade slutat fungera. Vid sidan av vedkaminen utgör den en av mina två värmekällor. Jag blev klart nervös när jag vaknar till ett allt kallare hus till jag insåg att felet var mitt - jag hade  helt enkelt överbelastat ett eluttag.

Mitt nya boende ger mig lika nya krisinsikter. Rikligt med ved är ett måste. Har insett att 1,5 kubik inte räcker långt och har idag beställt ytterligare 2.  Att ha ett väl fungerande spritkök är ett annat måste om jag  ska kunna laga mat vid ett längre strömavbrott.

Ibland har jag tänkt att min flytt till ett litet hus nära naturen är ett sätt att gömma sig undan från vår allt mer galna och farliga värld. Det är säkert en förklaring, men mitt nya liv gör mig också mer rustad inför alla de prövningar som tyvärr kan komma fortare än vi anar.

Med ett välfyllt vedförråd, ett bra spritkök och så småningom att ett bättre isolerat hus kommer jag att klara mig bättre inför den kris som ingen av oss önskar, men som ter sig allt mer realistisk för varje dag som går...

Tankar och livsfragment 30 december 2025 - vädret och människan

 

Jag går en tur på havsisen. Det är en ganska lugn dag i midvintertid. Det är fint att kunna vandra här fritt under dygnets få ljusa timmar. Spikskorna möjliggör min vandring. 

Många tankar vandrar runt i mitt huvud. För ett antal år sedan hade jag inga spikskor därför de inte behövdes. På senare år behövs de mest hela tiden om jag ska kunna stå någorlunda säkert upprätt. Isen jag går på borde så här års vara snöklädd och gjord för skidåkning, men decembers talrika regnväder i kombination med höga vattenstånd har effektivt rensat isen från snö.

För ett par dagar sedan härjades delar av Sverige av en svår storm. I mina trakter är skadorna ringa med några få fallna träd och några timmars strömavbrott. Söderöver är det värre där ofattbara mängder skog har fallit.

Vädret och dess ibland rasande krafter har alltid varit en utmaning för oss människor. Det vi nu bevittnar är en del av något helt annat som vi pratar alldeles för lite om. Så här års ska markerna vara tjälade även i mellersta Sverige. Så var det inte när stormen drog fram. Det har naturligtvis bidragit till de stora skadorna.

Jag läste nyligen om att Golfströmmen, som styr vårt klimat, är varmare än under överblickbar tid. Konsekvenserna av detta är inte bara att fisken i Atlanten lider. En inte alltför djärv hypotes är att den varmare Golfströmmen det bidrar till kraftigare lågtryck där allt för varmt vatten möter arktiska vatten med hårdare vindar som följd.

Även detta är en följd av klimatförändringarna orsakade av människan och hennes livsstil.

Vid sidan av allt kraftigare värmeböljor, torka, skogsbränder och översvämningar kan vi nu även lägga allt svårare stormar.

Det är sent på Jorden och vi människor fortsätter att bete sig som om ingenting har hänt...

Tankar och livsfragment 22 december 2025 - snart jul

 

Så är den snart här igen - julen och med den kan snart ytterligare ett år läggas till minnenas arkiv.

Så här under den mörkaste tiden på året finns för en arbetsfri pensionär som jag mycket tid att reflektera över den tid som är och den tid som har förflutit under året.

I ett makroperspektiv har det varit ett kusligt dystert år med många svarta rubriker kring tillståndet i vår värld. Det gäller alltifrån en klimatpolitisk kollaps till till en sällan skådad krigshets. Jag står här allt mer mållös inför det som sker och kan inte annat vara än mycket orolig.

I min egen mer greppbara värld kan jag tack och lov måla året i än mer blandad färgskala. Jag är mycket tacksam över att i huvudsak vara frisk och ännu ha tid att få pröva mina drömmar.

Den stora livförändringen har naturligtvis varit min flytt från lägenheten i Luleå till det lilla huset i Sundom. Ett liv i en by är naturligtvis en annan tillvaro än i staden, men för mig inte så omvälvande ändå. Jag trivs ofta bra i eget sällskap och får nu möjligheten att fullt ut leva nära den natur jag älskar.

Jag tror att jag kommer att leva ett mycket aktivare liv här än i stadens bekväma lägenhet. En aktivitet som höjer livskvaliteten och förhoppningsvis bidrar till fortsatt god hälsa.

Under året har jag även blivit ensammare. Vänskapsrelationerna är inte som förr och jag har insett att även vänskapsband kan tappa sin livskraft.

Som kontrast lever jag ett rikt särboliv. I detta liv finns kärlek, vänskap och en gemensam värdegrund.

Numera har jag naturen som granne på heltid. Det är en bra granne som aldrig stör och som gör att jag aldrig känner mig riktigt ensam.

Med dessa ord vill jag önska dig en skön, stilla och kravlös jul. Låt dina lediga dagar hela dig och fylla på med ny energi.

Tankar och livsfragment 16 december 2025 - Kärleksrelationer och andra relationer

 

Tiden går och jag blir äldre. Alla andra i min omgivning blir också äldre. Sådan är ju tidens gång, något som vi bara kan förhålla oss till.

Med denna tid förändras vi, både till kropp och själ, på gott och på ont. Kroppens förändringar och förfall får vi också förhålla oss till och i bästa fall förebygga. Det jag kallar själ, eller jag, får vi jobba aktivt med. Även där kan förfallet komma, men så länge vi har kontroll får vi också här jobba för en god mental hälsa.

Med de allt fler årsringarna kommer även omprövningarna och en allt mindre tvärsäkerhet. 

En av dessa omprövningar är mina tankar kring kärlek och vänskap. Tidigare var min devis att kärleken kommer och går men långvariga vänskapsrelationer består. Tiden och erfarenheten har visat att det inte riktigt är så enkelt. Kärleken har visserligen kommit och gått, men även vänskapsrelationer tycks ha en förmåga att erodera över tid.

Jag tvingas konstatera så här en bit in på min pensionärstillvaro att jag inte längre har några riktigt nära vänner. Riktigt goda vänskapsrelationer måste liksom kärleksrelationer underhållas. Vad gäller vänskapsrelationerna så är det grundläggande att man håller kontakten någorlunda regelbundet. Det är en del av underhållandet och det måste vara ömsesidigt. Jag har försökt att hålla liv i vänskapskontakter men tappar till slut intresset när det mest bygger på att jag tar kontakt.

Nära vänskap är för mig att man tar och ger, utbyter förtroenden, vågar kritisera och bli kritiserad, men också respektera den andres hållning och perspektiv. En nära vän ska finnas där om livet blir riktigt jobbigt och man behöver någon att bolla sina tankar med. Annars är det ingen nära vän.

Kanske jag ställer för höga krav på god vänskap. Vill inte tro det. Jag bjuder gärna upp till dans, även om jag vet att jag har svårt att hålla takten. För att det ska bli någon dans behöver båda vilja dansa. Även om jag har dålig taktkänsla är jag beredd att möta den andra, ge och ta.

Många människor och i synnerhet män är ensamma. Jag tror att det framförallt beror på att vi män är dåliga på att underhålla vänskapsrelationer och att vi alltför ofta positionerar oss istället för att lyssna på varandra.

Min situation är sårbar men inte ensam. Jag har till skillnad från förr insett att kärleken kan vara mer solid än vad jag tidigare trott. Kanske har det också med åldern att göra. Livet innehåller mindre krav och måsten och det finns inget behov av att göra om den andre.

Livet blir annorlunda som äldre. Annorlunda än vad jag tidigare hade trott. Kärleken är också viktigare än vad jag hade kunnat föreställa mig. I denna kärlek finns även en god vänskap. För detta känner jag en stor tacksamhet...

Tankar och livsfragment 4 december 2025 - I helande omgivningar

 

Jag bor sedan en tid i en by, eller som stadsbor ofta säger, "på landet". Det som har fört mig är längtan efter lugn och ro. Dessutom glädjen att ha naturen nära inpå. Något att vandra ut i helt utan krångel och förberedelser. 

Mitt nya livsval skulle kunna ses som någon sorts flykt från nutidens oroliga larmsignaler. Kanske är det så, men jag tror att mitt behov av stillhet och avskildhet även hjälper mig att samla oroliga tankar. Att befinna mig i naturens absoluta närhet är en helt okomplicerad själavård utan krav och måsten.

Jag läser Ola Larsmos recension av Lamorna Ash bok där hon utforskar varför allt fler unga söker sig till religionen i vår sekulariserade tid. Hennes slutsats är att vi i en tid där individualiseringen drivits allt längre söker många en annan sorts samhörighet som det kollektiva inte längre förmår att ge.

Jag tror att hon har en viktig poäng där. Vi är mer oskyddade, vilsna och prisgivna åt giriga, maktlystna krafter som vill att du ska tro mest på dig själv. 

Jag väljer en annan väg än mystik och religion. Att få bo och leva som jag valt så lever jag också nära livet, naturen och allts ursprung. I skapelsen om du så vill.

Fast egentligen fortsätter jag på den riktning som följt mig genom livet. Jag har fått höra att jag som liten uppfattades som en "professor" . Professor var jag nog i den bemärkelsen att jag många gånger var i min egen väld och ofta ensam. Så är det fortfarande. Jag väljer ofta en självvald ensamhet, låter tankar komma och gå. Allt i en omslutande och helande natur...

Tankar och livsfragment 18 november 2025 - i början på ett annat liv

 

Det är kanske nu det börjar på riktigt - mitt liv som pensionär. Jag har visserligen varit pensionär över 2,5 år. En tid då jag sökt formen för det arbetsfria och vandrat mellan boenden. Det har varit en bra tid, men ändå har jag något sökt efter något annorlunda.

Vår tid på Jorden är både lång och kort. Kort om du frågar mig som sedan mycket länge har passerat livets mittpunkt. Även om jag för det mesta har trivts i sociala sammanhang har jag även genom hela mitt vuxna liv sökt stillheten och lugnet på platser som fyller mig med energi och mening.

Det är därför jag valt att ta steget att flytta från staden och bli bybo. Sedan drygt en månad bor jag nu i mitt lilla hus i kustbyn Sundom.  Jag tror att att det är nu min verkliga livförändring som pensionär tar vid. Jag är samma människa i samma kropp, men jag har påbörjat något nytt och i vissa delar helt obekant.

Här har jag nu börjat att forma en ny tillvaro, en tillvaro utan mänsklig distraktion, men också en tillvaro då jag än mer fullt ut måste hantera den distraktion som rör sig inom mig.

Livet är också påtagligt konkret. Nu när det har blivit kallt så måste jag elda för att slippa frysa. Det har blivit en del av mina nya dagliga rutiner, att elda i kaminen några timmar morgon och kväll. Jag tänker på det tidigare lägenhetslivets ombonande värme som jag lämnat. Inser hur sårbara vi människor är. Jag tror att få av oss tänker på det.

Jag saknar inte sällskap. Fåglarna får kämpa för sin överlevnad under kalla vinterdagar. Jag fyller fågelbordet med solrosfrön varje dag. Vid frukosten tar skogens stannfåglar för sig och jag sitter med morgonfilen på första parkett.

Jag är ännu bara i början på en ny livsresa. Säkert kommer det dagar om kommer att bli jobbiga, men jag hoppas att den glädje och tillförsikt jag upplever nu kommer att övervinna det som tynger och en god inre röst vägleder mig...

Tankar och livsfragment 5 november 2025 - en ny hemvist

 

För tre veckor sedan tog mitt 66-åriga liv en ny vändning - jag blev bybo. Jag har varit stadsbo under hela mitt liv så denna livsförändring måste ses som ganska stor, åtminstone i min värld.

Jag tycker om att vistas i naturen, uppskattar lugnet och stillheten. Efter ett par års funderingar har jag gjort slag i saken och har flyttat till ett litet torp i kustbyn Sundom, knappt 3 mil från Luleå.

Det finns de som undrar hur det det ska gå - flera mil från vänner och bekanta och hur ska det bli den dag jag blir riktig gammal och kanske sjuklig.

Visst kan jag bli sjuk och allt äldre blir jag, men så länge jag har förmånen att leva vill jag så långt det går och leva och prova mina drömmar i verkligheten. Staden finns ju kvar bara 25 minuter bort.

Det kommer att ta sin tid innan jag fullt ut hittar den där vardagliga lunken i allt det nya. Än så länge har tankar och känslor inte riktigt hunnit få ro - det finns ju saker som behöver göras och sådant som behöver köpas in.

Jag söker mig framåt. Trots ett flertal regniga dagar utforskar jag omgivningarna. Jag möts av ett leende öppet kulturlandskap, små berg och bitvis riktigt fina skogar som har sluppit det storskaliga skogsbruket. Jag möter människor på mina vandringar. Till skillnad från i staden blir det naturligt att stanna till och byta några ord. Jag blir välkomnad av de jag möter och det känns fint.

Vet redan nu att jag kan ringa och rådfråga om hjälp om jag behöver det. Det verkar finnas en bysammanhållning som jag tror är mest på gott.

På kvällarna blir det riktigt tyst. En tystad du aldrig upplever i staden. Jag blir tydligare varse de ljud som trots allt finns där - en tickande klocka, klicket från elverket när det drar igång och durren från kylen när den slår av.

Jag provar min dröm. Jag tror och hoppas att det här ska gå bra...