Ett stycke evighet

En ljummen julikväll med en utkik från Ganjaureudden. Blick ut över Uddjaurs vatten med mänsklig förgrund. Snart hugger gäddan för andra gången….

Läs även andra bloggares åsikter om Arjeplog, skönhet, natur

muurikka

Oftast är grillen en central del av matlagningen vid stugan Grova. Grillandet är en kontemplativ form av matlagning tillsammans med en god öl i den fina naturen. När vi inte grillar är det matlagning i muurikka som gäller. Till skillnad från grillandet är tillredning av mat i muurikka en mer fysisk kokkonst. Aktivitet med lämpliga redskap är att måste och elden ska vara livlig men inte för livlig om resultatet ska bli lyckat. Följande lilla filmsnutt får illustrera kokkonsten ute i det fria….

Läs även andra bloggares åsikter om muurikka, matlagning

Molnen

Att livet är i rörelse och många gånger oförutsägbart. Det vet vi.

När jag blickar upp mot den vackra sommarhimlen med dess lätta cumulusmoln slås jag av likheten mellan molnens skiftningar och människan. Molnen är i rörelse och förändras hela tiden.

Du ser ett stort område med en blå himmel och tänker att snart kommer solen. Några ögonblick senare har allt det blå täcks av ett moln som utvidgas. Du ser att himlen nästan är täckt av moln och så bryter solen igenom och molnen löses upp.

Vårt mänskliga liv gestaltar sig ofta på ett liknande sätt. Vi planerar något och så kommer något annat oväntat emellan. I rörelsen öppnas vägar för det icke förväntade. I det icke förutsägbara öppnas möjligheter för växt och mognad.



Himlen med alla moln kan ses som en spegel och vägvisare. Jag tycket det känns fruktsamt att tänka så.

Läs även andra bloggares åsikter om moln, människan, livet, förändring

Havremagasinet

Mitt första år i livet tillbringades på Norrbottensvägen i Boden. Nu 50 år senare har jag fått en bra anledning att åter besöka Norrbottensvägen. Bland alla övergivna pampiga byggnader efter Norrbottensvägen från den svunna tiden då Boden var Norrlands militärstad återfinns även det gamla Havremagasinet.

På den plats där förr förvarades hundratals ton med havre är nu inrymd en konsthall. Ett kreativt grepp av det större slaget. Havremagasinet blandar nytt och gammalt i konstväg och allahanda tekniker på ett inspirerande sätt.

Att Boden en gång inrymde så många regementen har med stor sannolikhet att göra med den relativa närheten till Ryssland. Att hotet kom från öster påminns vi ett flertal gånger när vi vandrar mellan de olika utställningshallarna. Utställningarna ger tid till eftetanke. Vad var egenligen reella hot och vad blev det av allt som var.

Jag säger fördel Boden och Havremagasinet!

Läs även andra bloggares åsikter om Boden, Havremagasinet, konst

Sommartid

Med boken i mitt knä, sitter och drömmer mig bort.

Blir varse alla kontraster. Vinden som skyndar, för att ögonblicket senare stilla sig. Molnen som likt vita vantar rusar över himlen och blandar varmt och kallt beroende på i vilken utsträckning solens strålar når min hud.

Blir varse alla fåglar. Knipan som gör sina utfärder från holken. Sädesärlorna som redan har flygfärdiga ungar som matas av sina föräldrar. Ladusvalan däremot, har just hittat sin boplats invid taknocken efter kanske en tidigare misslyckad häckning.

Blir varse mitt eget tillstånd. Fåglarnas intensiva aktivitet och min avsaknad av densamma.



Blir varse en känsla av välbefinnande. För tillfället är jag i samklang med naturen. Jag och fåglarna omkring mig lever i nuet, om än på helt olika villkor. Jag med mitt betraktande öga med en känsla av frid. De med fokus på näringsintag för att värna om livet.

Fåglarna värnar om sin framtid och jag om min. Det är sommartid….

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, fåglar, nuet

Midsommarnatten

Alltmedan människors sorl klingar av efter mat, dryck och allehanda samtal.
Alltmedan solen sista strålar försvinner och dagens lätta bris ersätts av nattens bleke.

Misommarnatten klarnar med sitt lugn. Betraktaren får stillhet i sina tankar.

Nattens estradörer är drill och gluttsnäppan. Ersätter dagens brokiga sorl med nattens och naturens lågmälda poesi.

Ofta spelad, sällan lyssnad på.

Läs även andra bloggares åsikter om midsommar, Norrbottenskusten, stillhet

Lulebo i förskingringen

Snart är det semester och ett nästan ett halvårs veckopendlande mellan Luleå och Umeå får ett tillfälligt avbrott. Livet har förändrats. Vanliga rutiner och besök på älskvärda platser har fått stryka på foten. På pluskontot finns att jag har fått lära mig nya saker, mött människor och platser som jag med all sannolikhet annars aldrig hade mött eller träffat.

Förändring innebär att mista något för att vinna något nytt. Jag försöker att se det så att det jag mist finns kvar, vännerna, platserna i naturen o s v. Däremot har jag fått chans att upptäcka något annat.

Priset jag betalar är en återkommande känsla av rotlöshet. Jag veckopendlar och reser dessutom mycket i jobbet. Jag försöker tänka att lugnet kommer inifrån och jobbar på saken…

Jag kan förundras över att efter snart ett halvt år i Umeå bara har träffat två personer jag är bekant med, en kusin till min fru och en gammal kurskamrat från en vidareutbildning. Jag var faktiskt bosatt i Umeå under 7 år under 80-talet, men spåren förklingar snabbt. Jag försöker tänka att jag är på en semesterresa i en helt främmande stad och vid kvällsvandringarna kan en liten exotisk känsla infinna sig, åtminstone nu när det har blivit sommar.

Nu väntar snart en längre ledighet, då jag ska försöka återerövra det som jag lämnat. Undrar just hur det kommer att bli. Möter jag människorna och platserna på ett annat sätt? Få se vilka svar sommaren kommer att ge.



Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, veckopendling, rotlöshet