Brysselbilder 1 - parlamentet

En alldeles vanlig dag i Bryssel. Här fattas beslut!!!

Läs även andra bloggares åsikter om Bryssel, EU-parlamentet

På hotell i Bryssel

från hotellrummet

Jag befinner mig i Bryssel, långt ifrån Europas största stad, men väl staden där de många besluten ska fattas som berör oss långt ut i fjärran.

Befinner mig på en av stadens många hotell i skärningspunkten mellan det påkostade nyrika och det fattiga, mellan det påstådda vackra och dess motsats.
Från mitt fönster skådar jag ut över stadens glaspalats där tjänstemännen i kostym gör sitt dagliga värv. 40 meter från hotellet ligger bakgatan där en del av stadens alla prostituerade bjuder ut sina tjänster kanske till tjänstemännen i de fina kostymerna. På en plats intill samlas hallickarna på kvällarna för att följa affärerna.


plats för intima tjänster

Ytterligare en bit bort är en äldre förfallen kontorsbyggnad ockuperad av unga människor. Vad de vill är för mig skrivet i stjärnorna och ingen tycks ta någon notis vad som händer i huset. Riktar jag blicken åt andra hållet ser jag polishuset helt nära med de många tjutande polisbilarna som regelbundet pockar på sin uppmärksamhet.


En ockuperad byggnad

Bryssel är på många sätt kontrasternas stad. Gammalt och nytt, framtid och retro blandas. Det är i denna stad viktiga beslut för vår framtid fattas, men staden som sådan visar ingen tydlig väg mot framtiden. Kanske är det inget kostigt med det. Framtiden är ju som bekant en oskriven historia.

Läs även andra bloggares åsikter om Bryssel, Europa, städer

Bryssel

Nordlig utpost har varit i det postmoderna Europas nav - Bryssel. Återkommer inom kort med ögonblicksbilder och reflektioner i smått och stort.

Variant på hjärngympa

Vi lever i en snabbt föränderlig tid. Förändringarna blir ofta mest påtagliga när man kommer till den stora staden. Här går det som bekant fort med människor som snabbt rusar förbi och (o)ljud överallt

Hotellet brukar vara den stilla och bekymmerfria lilla oasen. Hemma i Norrbotten är det fortfarande så – Hotell Gästis i Jokkmokk håller på sin gamla retrokostym och Tre Sågar i Korpilombolo lever kvar som ett sentida kulturminne från tidigt 70-tal.

Nu är jag däremot på Hotell Sign. Under dagens konferens får vi höra att hjärnjumpa är något viktigt när vi kommunicerar. Det gäller att tänka i stort för att förstå den andre. När jag kommer till hotellet prövas min hjärna på ett mer handfast sätt och jag tänker inga stora tankar. Det tar mig ett par minuter innan jag lyckas komma in i rummet. Den trögtänkte norrbottningen behöver en stund för att inse att kortet (nyckeln) ska ”smekas” lätt över ”låset” för att dörren ska öppnas. Väl inne rummet tar det lika lång tid att förstå att samma kort ska användas för att få belysning i rummet. Även dusch och kranar kräver en del tankar innan de helt fyller sin funktion.



Jag funderar hur det ska bli som lätt förvirrad pensionär i denna designade och innovativa tid. Nordlig utpost får nog hålla sig till Hotell Gästis eller Tre Sågar. Det kanske är gott nog.

Läs även andra bloggares åsikter om Hotell, gammalt, nytt

Studsmattan

Ett absolut säkert vårtecken i villaområdet är när alla studsmattor placeras ut. Ofta står dessa studsmattor övergivna, men ibland ser jag ett och annat barn som försöker pröva lite konster.

Nordlig utpost får säkert snart pris för att vara en riktig gnällblogg, men jag måste säga att även studsmattor är ett hopplöst tidens tecken. Jag undrar var alla spontant lekande barn har tagit vägen. Lekplatser och fotbollsplaner står oftast tomma (om inte vuxna har organiserat något). I skogen är det lika barntomt och det var länge sedan jag såg något nyuppfört kojbygge i träden av gamla restbrädor.

Kan det vara att många barn har tappat den improviserade leken? Jag skrev nyligen att många barn tycks vara rädd för skogen. Kanske därav deras frånvaro från en i mitt tycke mycket fantasieggande plats med möjligheter till så mycket olika infall i lekens namn.

Att många barn sitter många timmar framför både dator och TV vet vi. Den långsikta följden av detta blir säkert skenande sjukvårdskostnader för dessa orörliga barn när de blir äldre.

Det är nog här studsmattan kommer in. Välmenande föräldrar vill att sina stillasittande barn ska få någon sorts motion. Det är säkert en god tanke, men tar den ytterligare udden av barnets egen spontanitet och rörelseförmåga, då har vi kommit ytterligare fel.

Studsmattan må vara en bagatell, men ändå ett symtom på vår tid, som istället kräver rörliga, lekande och kreativa barn…för barnens och framtiden skull.

Läs även andra bloggares åsikter om studsmattor, barn, lek, fantasi, framtid, sjukvård

Ett designat hus

Vi står i begrepp att sälja vårt hus och har haft besök av en mäklare. Vi har ett fräscht och funktionellt hus och en bra planlösning. Vår mäklare sa att ni har ett trevligt hus i ett attraktivt område, men att vi ska räkna med ett en potentiell köpare kommer att vilja göra om en hel del, framförallt riva ut vårt uppfräschade kök och göra ett nytt badrum.

Jag har genom åren förundrats över olika villor som har köpts på vårt område som strax därefter mer eller mindre har gjorts om från grunden. Jag har också haft en stilla undran var människor får alla sina pengar ifrån.

Besöket av mäklaren ger åtminstone klarhet på en punkt. Köparna som företrädesvis är relativt unga människor vill ha väldesignade hus att visa upp. Alla hemmahosreportage verkar ha gett önskad effekt, men var alla dessa människor får sina pengar ifrån är fortfarande ett olöst mysterium.

Jag blir ganska beklämd över tillståndet på detta område i vår tid. Jag sörjer inte de fina köksbänkar som snart kanske ska rivas ut för att ge plats åt värsta köksinredningen av senaste modell. Däremot sörjer jag den skrytmässiga materialism som verkar vara så viktigt för många företrädesvis yngre människor.

Ytan och fasaden verkar vara sådant som det är viktigt att lägga krutet på. Även den vackraste fasad rämnar förr eller senare. Jag undrar vad som finns kvar då?

Läs även andra bloggares åsikter om Samtiden, villor, design

Kojan

Tillbaka till kojan invid Pinkberget. Vi har för ett antal timmar dragit oss tillbaka från livets hektiska myller, Björn och jag. En på väg att separera, den andre på väg att flytta.

Inget kan vara så välgörande än att kliva ur det vanliga livets hjul ett tag och dess påstådda normalitet. Plötsligt hör jag mig andas djupt och märker att tankar och känslor får fäste.

Vi söker ingen normalitet, men vad kan vara mer äkta än två mäns samtal över en öppen eld.

Under våra varande timmar vid elden får vi allt mer spelande vänner. Under kvällen dominerar tal- och rödvingetrast, morkullans överflygningar och orrarnas spel i fjärran. På morgon fyller bofink, grönsiskor, trädpiplärkor och en gransångare i.

Godheten har många namn, men stunder som denna bär något av godhetens kärna…..

Läs även andra bloggares åsikter om Kojor, natur, samtal, stillhet