När den unge manen som var jag senast besökte Malmö var året 1982, då jag skulle på Roskildefestivalen. Året innan stannande jag också till i Malmö med en kompis då vi skulle cykla tandem längs sydkusten och sova under bar himmel på Falsterbos långa sandstränder i skydd av bokskogen. Av Malmö som stad har jag inte så mycket minnen utöver det trivsamma Rosenlundsbadet med sin kontinentala prägel.
Så 31 år senare fick jag för en tid sedan åter tillfälle att knyta bekantskap med staden. Denna stad som i media har präglats så mycket av Rosengårdskravaller och dödsskjutningar. Innan kravallernas och skjutningarnas tid har Malmö genomlevt andra kriser. Malmö är en av dessa gamla industristäder där det gungade rejält under 70-talet. Minns väl det stora Kockumsvarvet som byggde de stora fartygen, men som fick lägga ner verksamheten på den allt hårdnande världsmarknaden. När jag vandrar i det gamla hamnområdet finns delar av industriskelettet kvar och påminner om den tid som var.
Det Malmö jag möter är en brokig blandning av gammalt och nytt. Det känns lite som staden har rest sig ur askan och söker sin revansch. Det är framförallt i detta gamla hamn- och industriområde närmast havet växtkraften är tydlig. De gamla industrilokalerna blir moderna kontor och bostäder. På andra ställen rivs det för fullt för att ge plats för allt det nya. Det är svårt att återskapa den eländiga stämning som Kristian Lundberg skriver om i sin bok Yarden som har sin utgångspunkt i arbetsförhållandena i hamnområdet.
Det Tourning Tourso jag blickar ut över från hotellfönstret blir det tydligaste symbolen för växtkraften och den nyvunna potensen. Här är allt stort och öppet. Här finns plats för många. Men, jag undrar samtidigt vilka alla de människor är som ska befolka det gamla industriella navet. Även om jag går med lätta stag över öppna vidder, så flåsar nyrikedomen i nacken. Just det är nog problemet allt fler städer brottas med. Det byggs vackert och dyrt och klassklyftorna blir allt svårare att värja sig emot. Därför kravaller, därför dödsskjutningar, tyvärr...
Läs även andra bloggares åsikter om staden, Malmö, förändring, nyrikedom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar