Tankar och livsfragment 12 november 2024 - ljuset i mörkret

 

Jag såg igår den sevärda dokumentären om Benito Mussolini på SVT play. Mussolini har också kallats för den förste fascisten som har inspirerat många makthungriga män efter honom.

Man behöver inte ha alltför livlig fantasi för att se en hel del likheter mellan 1920-talets Italien och dagens USA. Grundstenarna var då som nu stor ojämlikhet, desinformation och kapitalet som aktivt stöd och möjliggörare. Mussolini tillsatte efter sitt maktövertagande lojala medarbetare och rensade bort de som inte åtlydde honom. Alltså - ännu en påfallande likhet med det som nu sker på andra sidan Atlanten. Det grova språket, gesterna där Mussolini ville göra Italien stort och vackert, är också något som känns alltför obehagligt bekant.

Det är otäckt med historiska upprepningar. Nu är manegen krattad. Återstår att se om några motkrafter kan ta form och erbjuda alternativ. Kan bara hoppas.

November är för många en mörk och dyster månad. Med anledning av den senaste tidens händelser kan även det mentala mörkret breda ut sig.

Att vara ute i det lilla ljus som årstiden erbjuder ger tröst och vila. Den lågt liggande solen gör små underverk med vår natur och en liten strand i norra Bottenviken kanske aldrig är så vacker som nu. Där ute - långt borta från hat och glåporden finns skönheten och skapelsen i hela sin prakt och det goda får möjlighet att finna ny näring...

Tankar och livsfragment 6 november 2024 - vårda ljuset

 Jag går promenaden i den näraliggande skogen. Det är en ljus och vacker novemberdag, men det är  ingen vanlig novemberdag.

Att det är en mörk dag för demokratin i i världen behöver knappast sägas. I landet på andra sidan Atlanten får en brottsling med hämndbegär fria tyglar och att montera ner det som finns kvar av USA:s demokrati.

Vi frågar oss hur det kunde ske och varför över hälften av väljarna väljer att åter rösta fram denna farliga person? Mycket av svaret på frågan går att läsa i gårdagens DN där Martin Gelin försöker ge svar på den absurda situationen.

Han skriver att Techmiljardärer och nationalistiska politiker har skapat en offentlighet där medborgarna inte längre kan skilja från sant och falskt. En stor del av den amerikanska befolkningen har längre inte tillgång till oberoende medier. Det kan vara en förklaring till att många röstat på Trump för ekonomin. Trots att USA går bättre ekonomiskt under Biden. Att klimatfrågan helt lyst med sin frånvaro är nog av samma orsak. Det finns många väljare som tror att att Demokraterna har skapat höstens orkaner.

Fria oberoende medier är demokratins livlina. Risken är stor att det nya styret kommer att krossa de faktagranskande medier som finns kvar.

Det är en mörk dag för världen och framförallt USA - för demokratin, klimatet och freden.

Hoppet står för att de flesta i Sverige och troligen även i vår omvärld inte vill ha det så här. Vi får inte låta ljusets låga slockna. I ett tilltagande mörker försöker jag vårda ljuset. Jag kommer att behöva mina naturpromenader mer än någonsin...

Tankar och livsfragment 29 oktober 2024 - tömma tankarna

 

Jag gör en vandring i senhöstens skog. Det är en mulen  och ganska stilla dag med någon plusgrad. Marken börjar hårdna, vissa vattensamlingar är lätt frusna och nattens frost är delvis kvar. Naturen är redo för vintern. Får se när den kommer.

Jag välkomnas av nötskrikor, hackspett och domherre. Tre av den kalla årstidens stannfåglar.

Skogen är min hemvist när jag behöver tömma huvudet på alla tankar, speciellt de oroliga. Skulle närmast säga att skogen är min räddning för att slippa nyhetsflödet. För en stund inte tänka på folkfördrivningen och dödandet i Gaza, Donald Trump eller den eskalerande miljö och klimatkatastrofen.

Blev riktigt arg strax innan min vandring då jag läser att den skogsutredning som Tidöhögern har tillsatt ämnar förslå att det ska bli lättare att avverka den fjällnära skogen. Gammal skog som innehåller så mycket av den biologiska mångfalden som finns kvar. Samtidigt är vår miljöminister på det  internationella möte där just där den biologiska mångfalden ska säkras. Det lätt att bli riktigt uppgiven.

Jag tar mitt medhavda fika och kaffe i ett gammalt vackert skogsparti. Njuter av det varma kaffet och platsens lågmälda skönhet.

När jag kommer hem nås jag av nyheten att en klimataktivist har friats av domstol. Det finns ännu tid för hopp trots allt...

Tankar och livsfragment 20 oktober 2024 - livet stillar sig

 

För ett par dagar sedan stod jag strax nedanför Välmbapoudas topp och såg ut över vidderna. Vidderna som har fått en stor plats i mitt liv - Välmbas vatten som uppströms blir till den stora sjön Uddjaure, Ganjaureudden med sin karaktäristiska profil och de lägre liggande Gaikabergen därbakom.

Det blev den sista vandringen till Välmapoudas topp detta år. Denna slutpunkt blir också blir ett tillfälle att summera det är och det som har varit.

Jag har nu varit pensionär i drygt 1,5 år. Det har gått fort, det har blivit annorlunda. Det har blivit mer stillsamt, på gott och ont.

De naturliga mötesplatserna som arbetslivet ger är borta. Min värld krymper. Jag får även allt svårare att ta in allt som sker i vår omvärld där dårskapen löper amok.

Jag ser mig som en ganska öppen och kommunicerande människa. Därför förvånas jag över att även kontakter med vänner har blivit allt förre. Jag tar inte initiativ till kontakt som förr och då blir det tystare. Kanske har jag blivit bekväm, eller att jag bär på en känsla att jag stör som håller mig tillbaka. Kanske andra tänker på liknande sätt. Resultatet blir i alla fall ett tystare liv.

Med min särbo kom vi för en tid sedan prata om vikten och brist av vikt att ha ha en fast boplats och förankring. Vi kom fram att att platsens betydelse och vikt kanske betyder mindre än vad vi tror. Troligen skulle jag inte få färre möten i mitt liv om jag bröt upp. Kanske skulle en förändring istället ge ny energi, nya möten och insikter. Inget är givet.

Som sagt, även om det stora livet krymper upphör jag aldrig sluta glädjas och förvånas över det lilla livets storhet. Som järpens långsamma födslosök bland björkarna vid mitt eftermiddagskaffe eller som dagens fina betraktelse över en strömstare vid vattnet i grådiset. Det är vackert...

Tankar och livsfragment 19 oktober 2024 - de goda gärningarna

 

Efter ett par vackra höstdagar dämpas färgskalan i takt med att dimma och dis drar in. Blicken färdas nedåt och inåt. Kanske jag upptäcker färsk björnspillning just därför. Tror det.

Stugan i denna senhöstens tid är en bra plats att dra sig undan världen. Se skapelsen in sin enkelhet och komplexitet, sjunka in i litteraturen och lyssna på ny musik.

Att dra sig in i sitt mentala skal. Just det som sker med mig nu. Tycker att det blir allt svårare att orka ta in allt tragiskt som sker i min omvärld. Ett skeende som allt mer tar sig uttryck av kortsynthet, girighet och maktlystnad. Det finns mycket lite att glädja sig åt om jag blickar utanför min egen horisont.

Klimatkrisen eskalerar, demokratierna är på omfattande reträtt och risken för ett ödeläggande storkrig är större än på mycket länge.

Mitt i det till synes hopplösa försöker jag se de goda gärningarna som trots allt hela tiden sker. 

Här i närheten av min stuga har en av de bofasta låtit stycka av en del av skogsskiftet till en nyckelbiotop. Skogspartiet är räddat för framtiden i ett område som sedan tidigare är hårt märkt av kalhyggesbruket.

Det är just en sådan god gärning som värmer och gör mig glad. Jag önskar att alla dessa goda gärningar som sker skulle få större uppmärksamhet. De ger ju oss lite av hoppet tillbaka. Just hopp behöver vi i en annars alltmer hopplös tid...

Tankar och livsfragment 3 oktober 2024 - björkarna

 

Det är i början av oktober i stugan. Naturen trappar ner, det ligger en ishinna på tjärnen nedan Trollkärringbacken och skuggorna i skogen blir allt längre. De längre skuggorna gör att djurens stigar blir mer svårfunna och jag kan för ett ögonblick tappa riktningen vid mina skogsvandringar.

Nu är det även björkarnas tid. Deras löv har fallit av, men stammarnas nakna vithet lyser upp i skogen i takt med att solen står allt lägre på himlen.

Den norrländska taigan är till skillnad från andra avlövade träd i söder alltid grön. Till detta kommer de i solen starkt upplysta vita björkstammarna. De bjuder in till ett annat färgspel  med starka kontraster när grenarnas lövvalv har fallit till marken.

Det är mycket vackert att skåda. Nu och en tid framåt är det björkstammarnas tid. Kanske en underskattad skönhet, väl värt att skåda...

Tankar och livsfragment 23 september 2024 - hösten tonar ner

 

Jag fortsätter att göra vandringarna. Fyller på min själ, fyller på min kropp. En kropp som blir allt äldre och som mår bra av påfyllningen med förhoppningen att få ett fortsatt gott liv.

Hösten är den finaste tiden för vandraren. Naturen särskilda lyskraft och ett friskt och skönt klimat bidrar till det. 

Nu har hösten nått sitt färgmaximum. Naturen börjar sakta tona ner inför den förstående vintern. Skönheten är kanske inte lika slående, men i myrens tystnad fortsätter skådespelet, om än mer lågmält. Naturens övervintrare som talltita, hackspett och lavskrika intar scenen när flyttfåglarna har dragit. På min vandring över myren får jag be om ursäkt när jag skrämmer upp orren som ligger och trycker. Längre fram ser jag några unga ripor som tycks obekymrade om min närvaro.

Just i detta landskap har människornas avtryck varit förhållandevis odramatiska. Jag kan vandra i en äldre varsamt brukad kontinuitetsskog och se det kulturlandskap  som berättar om den tid som var. På kostigen till Gaika går inte längre några kor, men väl klövdjur om älg och ren och en och annan vandrare som jag.

Det är fint...