Min far slutade sina dagar blott 41 år gammal. Hans liv tog ett abrupt slut i Helgum utanför Sollefteå. Troligen somnade han under bilfärden och bilen voltade och kraschen blev våldsam. Jag och min syster, som var med i bilen, klarade oss i princip oskadda vid olyckan. Det var närmast ett mirakel. Det var och förblir ett strakt minne i mitt liv.
Mitt liv blev säkert annorlunda än vad det varit om min far hade funnits vid min sida. Att det har påverkat mig vet jag. Däremot vet jag mindre hur det påverkat min senare vuxna livsresa och dess olika val.
För en kort tid sedan var det min fars födelsedag. Han föddes för 98 år år sedan. Att jag kommer ihåg denna dag beror på att min systerson fyller år samma dag. Jag är själv 66år. Det har snart gått 57 år sedan han förolyckades. Det ger perspektiv på livet och definitivt en blick på att jag befinner mig i livets senare del.
Jag kommer ihåg den 16 februari 2001 (fars födelsedag). Det dagen och året då jag blev äldre än min far. Jag satt på en hotellbalkong med en öl i turistorten Los Cristianos (Teneriffa). Jag uppfylldes av en stark känsla som jag inte riktigt kunde ta på. På något sätt var det stort och jag kände någon sorts frihet.
Jag hade fram till dess funderat mycket över fadern, hur det påverkade mig och så mycket som var gåtfullt i hans liv. Nu hade jag överlevt honom och i någon mening hade jag nu ansvaret att fullt ut finna min egen väg.
Kanske var det så jag tänkte. Det vet jag inte. Det har ju gått 25 år sedan dess. Våra föräldrar finns med oss så länge vi lever och gör fortsatta avtryck i våra liv. Vi blir aldrig helt fria deras påverkan, men tiden gör att avtrycken kan minska i kraft om vi förstår kraften i dem.
Vissa saker kommer jag aldrig att förstå. Min far kommer i många avseenden förbli en gåta för mig. Det får jag leva med. Jag gläds över alla åren jag fått och försöker göra det bästa av den tid jag har kvar...
2 kommentarer:
Ja din far kommer jag mycket väl ihåg. Han var minst sagt en färgstark person. I hans sällskap kunde vad som helst hända. Jag var tonåring på den tiden det begav sig och var med er på resan upp till Mellanström året före den tragiska olyckan du nämnde. Där skulle jag ha koll på dig och din syster och inte minst försöka fixa mat och underhåll några veckor tills din mor fick semester och kunde avlösa mig. Därefter åkte jag vidare på norrlandssemester med min kille som kommit.
Medan du försökte ha koll på mig och min syster satt nog pappa i den lilla skrivarstugan intill älven och skrev artiklar. Den stugan fungerar som sommarstuga nu.
Skicka en kommentar