Det var många starka verk om mannen och som jag uppfattade det ett alternativt synsätt på mannen i vår tid.
Trots att jag säkert lever i en av det bästa av världar i Sverige som en äldre i fri man med många möjligheter, så ansetts jag ofta av en existentiell hopplöshet och vad vi människor gör med oss själv och vår Jord. Kunskap är makt, heter det. Men min vetgirighet kring fördjupade nyheter gör mig oftast bara mer beklämd och klimatkursen jag läser är lärorik men ger mig också insikten att vi radikalt måste ändra vårt sätt att leva för att på sikt överleva. Något som med största sannolikhet inte kommer att ske.
Ännu sorgsnare kan jag bli när undersökningar visar att allt fler ungdomar känner hopplöshet och en betydande grupp av dem inte längre tror på demokratin som styrelseskick.
Det som trots allt kan ge lite hopp men framförallt hålla livslågan levande är kultur som musik, litteratur och konst.
Här finns hur många upplevelser som helst. Det behöver inte vara storslaget eller jag skulle nog vilja säga att Jenni Venäläinens avskalade melodier i Luleå domkyrka igår var just storslagna, om än i det lilla formatet. Mäktigt var det även att få lyssna till författarsamtalet med Elin Anna Labba på Luleås författarscen Kontext föregående vecka.
Jag fortsätter att lyssna på det vackra, berörande och kloka och kan känna stunder av lycka och frid i en alltför ofridsam omvärld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar