Det var ganska länge sedan jag gjorde en längre vandring i fjällen. När det begav sig var det några vandringar i vår ultimata vildmark Sarek med vännen Björn. På den tiden var det tält, varm sovsäck och mycket packning för oförutsedda händelser som gällde. Numera har jag blivit lite bekvämare...alltså blev det en stugvandring utan trangiakök och sovsäcken var utbytt mot sidenlakan.
Förra veckan gjorde jag och Ewa en fjällvandring mellan Ammarnäs och Hemavan i Vindelfjällens naturreservat. Själv hade jag köpt en ny Lundhags ryggsäck. Även jag måste ju någon gång vara med min tid...och då fick den gamla ramsäcken stanna hemma. Ryggsäcken kändes lätt över mina axlar och vi var välrustade med god egentorkad mat. Vårt äventyr kunde börja!
Ett antal dagar i fjällen erbjuder både sina toppar och dalar. Det gäller såväl terräng som olika omständigheter under resan. En vandring är ju som livet självt. Du kan inte vara lycklig hela tiden för att uppleva lycka! Vår vandring erbjöd fler toppar än dalar. Mer om detta får jag återkomma till senare. En sak kan sägas direkt - vi hade i alla fall tur med vädret! Inte för varmt och inte för kallt. Därtill nästan regnfritt sånär på ett par korta skurar. Vi hade inte helt myggfritt, men det små bestarna var sällan till besvär.
Vi påbörjade vår vandring mot Aigertstugan vid lunchtid. Det var en ganska kort sträcka på 9 km. Som alla fjällvandringar så börjar de oftast på lägre höjd. En större del av turen innebar därför en stigning genom fjällbjörkskogen. Efter förgående natts ymniga regn fungerade stigen delvis som en bäck. Som den envise stövelsvandrare jag är så erbjöd det inga problem. Däremot fick Ewa emellanåt balansera mellan stenar för att inte bli blöt.
När vi hade ett par kilometer kvar till fjällstugan nådde vi kalfjället och kunde börja ana de vidder som väntar. Snart kom vi fram till Aigertstugan och en något kärv äldre manlig fjällvärd anvisade oss plats i ett av 4-bäddsrummen. Stämningen i stugan var gemytlig. Jag var orolig att möta skrytare och flashig utrustning. De lös helt med sin frånvaro. Däremot möttes vi såväl gamla som unga med ett visst kontinentalt inslag.
Dagens middag blev tjälknöl med potatismos. Rätten tillhörde resans mindre dalar. En ganska seg historia trots en närproducerad adress. Rätten utesluts vid kommande vandringar!
Dagen avslutades på bästa vis I Aigertstugans bastu. Här blev jag bekant med en annan Johan. En trevlig man från min barndomsstad Gävle. Med honom och hans fru Lena fick vi flera fina möten kommande dagar.
Efter bastun med en härligt verkvickande bad avlutades dagen med te och samkväm i stugan. Äventyret kunde börja på allvar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar