Idag har jag min lediga måndag. Tidigare idag gjorde jag en skogsvandring en bit utanför staden. Jag fortsätter att göra mina vandringar så länge det är möjligt. Just nu finns det lite snö i skogen, men framförallt mängder av vatten efter den senaste tidens rikliga nederbörd.
Förra helgen blev det vandringar av ett lite annat slag i min stuga nedan Arjeplog. Där vandrar jag i mer kuperad terräng, över berg och myr.
Jag älskar skogen och då pratar vi om den orörda eller varsamt brukade skogen. Just denna skog som jag kallar den riktiga är ju allt mer undanträngd och hotad.
Jag har nyligen sett Vetenskapens världs serie "Slaget om skogen" i SVT. Den var på många sätt lärorik, men även så sorglig. Här lyftes olika aspekter kring skogen fram och de stora intressekonflikter som finns mellan skogsindustrin på ena sidan och naturvården på den andra. Då jag tillhör dem som befinner mig på naturvårdssidan, kan jag inte se att det är möjligt att avverka skogen i den takt vi gör nu, och med skogsbruksmetoder som bidrar med stora koldioxidutsläpp och utarmning av biologisk mångfald.
Har du inte sett denna serie så rekommenderar jag den varmt. Men - det var faktisk en sak som aldrig togs upp i programmet. Skogsbolagen vurmar för kalavverkning, markberedning och plantering. Man menar att trädplantager är det det effektivaste sätt att få fram mer skogsråvara.
Nedan ser du en bild från baksidan av Lill-Gaika. Det mesta av skogen mellan Lill och Stor-Gaika kalavverkades under 1970 och 1980-talen. Här har sedan dess både markberetts och planterats. På stora ytor ser det ut som bilden visar, d v s en obefintlig återväxt. Så här ser det ut på högre höjd på många platser i vårt nordliga län. Om vi bortser avsaknaden av naturvårdshänsyn så är ju detta en flopp även i långsiktiga ekonomiska tal. Under överskådlig tid kommer ingen skog växa här, om ens någonsin.
På andra sidan Lill-Gaika avverkades det mesta av skogen i mitten av 60-talet. Här fick frötallar stå kvar. Det tog visserligen tid, men här växer idag en frodig ungskog igen.
Kalhyggesbruk utarmar alltid naturen och är helt olämplig i mer fjällnära skog. Ska vi ha någon riktig skog kvar och få skogsvirke av kvalitet så är det äldre brukningsmetoder som måste komma till heders igen. Vetenskapens världs serie visar också på exempel att detta är möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar