Tankar och livsfragment 19 juli 2024 - det övergivna hyreshuset

 

Det finns en liten ort i sydöstra Finland som heter Punkaharju. Här finns en livsmedelsbutik, en hämtpizzeria och en sliten pub. Sedan fanns inte så mycket annat som väckte uppmärksamhet bortsett från några sedan länge övergivna hyreshus.

Jag vet inte varför just dessa hyreshus har lämnats till sitt öde. Särskilt gamla var de inte. Hela orten upplevdes lite på reträtt, så där ligger säkert en del av förklaringen.

Övergivna hus laddar ofta en sorts spänning hos mig. I avfolkningsbygder är det vanligt med övergivna hus, men trots allt mer sällan hela hyreslängor.

De övergivna husen ger mig en lätt dystopisk känsla som känns typisk för vår tid. Kanske i detta fall med den relativa närheten till Ryssland förstärker känslan. Huset skulle ju kunnat ha övergivits när människor är på flykt.

Risken för ett krig med kärnvapen har åter ökat. Så här kanske det kommer att se ut efter ett antal år då vi alla är döda och naturen åter tar tillbaka. 

Det övergivna huset ger mig även tankar om klimatförändringarna. I en inte allt för avlägsen framtid kommer troligen människor tvingas lämna hus och hem då klimatet inte längre gör mänskligt liv möjligt. Även då tar den natur som är mer tålig än vi över.

Det finns ännu mycket vackert i år värld. Några övergivna hyreshus påminner mig om människans utsatthet. Vi lever i en kompromisslös tid. Utan dialog och kompromisser visar historien oss att det går illa. Hur vi ska hitta dit är en av vår tids viktigaste ödesfrågor...

Tankar och livsfragment 15 juli 2024 - en rapport från vårt östra grannland Finland

 

För en kort tid sedan gjorde vi en rundresa i Finland. Vi besökte norra Karelen - de högresta tallarnas land. Vi besökte landskapet med alla de stora sjöarna - hjärtat av finsk nationalromantik. Vi besökte även Jakobstad - den mindre staden med den anspråkslösa charmen.

Vi fylldes av många intryck under en knapp vecka. Finland verkar vara bra på mycket. Detta sedan tidigare svårt krigshärjade land har byggt landet och är numera bättre på mycket än sin skrytsamme granne i väster.

Det här med infrastruktur verkar man ha förstått vidden av. Vägarna är överlag mycket bra. Trots 190 mil bilkörning märktes knappt av något vägarbete. Tydligen handlar det om att finländarna tar hand om sina vägskador direkt till skillnad från sin granne i väster. Järnvägar såg vi lite överallt. Finsk järnväg ska fungera mycket bra och är dessutom betydligt billigare än hos oss. Dessutom verkar man sedan länge haft en extra omsorg om cyklisterna. Långa cykelvägar kunde vi se överallt från utgå från städer och samhällen långt ut på landsbygden.

Finland är ju som Sverige ett stort skogsbruksland. Till skillnad från sin granne i väster verkar man bruka skogen på ett skonsammare sätt. Under vår resa såg vi inte något stort riktigt stort kalhygge, däremot mängder av mindre hyggen blandad med skog som uppnått olika åldrar. Man tycks bruka skogen mer småskaligt. Det underlättar återväxten och gör skogen mindre utsatt.

Men, en sak är vi i Sverige fortfarande bättre på, att göra gott kaffe. De rostar visst kaffet annorlunda och kaffet blir eländigt svagt. Tur att vi svenskar ännu kan skryta om något - även om det så bara är importerat kaffe...