November erbjuder en speciell sorts skönhet och stillhet. Dagarna blir raskt kortare och är ofta grå. När så revorna på himlen öppnar sig blir det magi i kombination vatten och och det dunkla ljuset.
Just denna dag erbjöd just detta och var välkommen efter ett par riktigt slaska dagar.
Jag sitter länge på stenen och känner mig nästan ett med landskapet. Det är inte helt tyst. Jag hör sångsvan långt ute på vattnet och i skogen bakom mig tar hackspettar och nötskrikor en del av uppmärksamheten.
Jag befinner mig inte så långt bort från staden. Dess fossilberoende själ påminner mig under vilken tid vi lever i. Järnverket mullrar och emellanåt hörs ett dovt ljud, "klonk". Kanske är det ljud från de gröna industripark som håller på att byggas?
Fyra JAS-plan passerar på låg höjd en bit bort. Jag påminns om vår allt oroligare värld.
Sedan blir det nästan tyst igen. Tyst med järnverkets dova muller i bakgrunden och med ett regelbundet "klonk".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar