Klimatet och naturens krafter fortsätter att följa mig på denna resa. Jag vaknar av dån och skakningar i sjöboden, tillika mitt hotellrum och förstår att det djupa lågtrycket har passerat och nu kommer det efterföljande vindbandet.
Intar en god frukost. Då det mest bor pensionärer på hotellet är de naturligtvis tidiga. Jag är nästan själv i frukostmatsalen. Jag överväger dagens möjligheter. Drar slutsatsen att någon längre vandring inte är att rekommendera i den lynniga vinden med stormstyrka i byarna. Beslutar mig för att rekognosera det lilla samhället lite mer och ta en tidigare färja hem.
Det visar sig vara ett helt rätt beslut. På utsatta ställen får jag bokstavligen hålla mig i hatten, eller som i mitt fall, hålla i mössen som annars blåser av mitt huvud. Förundras av att jag möter cyklister, men de har säkert god vana av att parera vindbyarna.
Min reflektion när jag hukande flanerar omkring i det lilla samhället är annars moderniteten och framåtandan. Det som är lite av Norges landsbygds signum, utveckling istället för avveckling. Jag har sett det tidigare vid mina besök på Lofoten... i Norge satsar man till skillnad ifrån Sverige att få landsbygden att leva och utvecklas. Det är inte bara med anledning av den vackra naturen jag gillar att färdas i Norge, utan även den till synes mest enskilda plats lever och frodas. På Lovund med sin 500 invånare samsas det klassiska fisket med olika entreprenörsverksamheter och det byggs för för framtiden. Livsmedelsbutiken är fräsch och skolan ger intryck av att vara nybyggd.
Norrmännen har rejäla hurtigfärjor, så sjögången är minimal trots blåsten och emellanåt höga vågor på min resa mot fastlandet. Jag är fullt nöjd med mitt knappa dygn på den fina ön långt ut till havs när jag sätter mig i volvon. Nu bär det vidare mot mitt andra hem, d v s stugan Grova nedan Arjeplog. Det tar sina timmar på typiskt slingriga norska vägar. Sista stoppet innan jag slutligen når min stuga är Krokstrand. Här äter jag norsk middagsbuffé tillsammans med campinggästerna som även här företrädesvis är pensionärer
Tack fina, dyra Norge. Jag kommer tillbaka. Vet inte när, men att...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar