Tankar och livsfragment 11 september 2024 - Skogen som mänsklighetens livlina

 

För en tid sedan vandrade jag i en naturskog på ett av bergen en bit från min stuga. Det var en plats som jag aldrig hade besökt förut. En plats som inte verkar ha besökts av så många andra människor heller. Här fanns inga spår av mänsklig aktivitet. Jag var i en nära nog opåverkad urskog.

Skogen var inte lättillgänglig, men en mäktig plats att vistas i. Det pratas mycket om vikten av biologisk mångfald. Här kunde jag se den på nära håll - livet och döden i skogen och hela den där kedjan som är så viktig för livets helhet. Jag såg även spår av björn i skogen. Jag var inte orolig. Fanns björnen i närheten hade den gått undan när den hörde mig.

Dessa skogar och varsamt brukade kontinuitetsskogar fortsätter att avverkas i en till synes oförminskad takt i vårt land. Denna naturmiljö är förutom sin skönhet långt viktigare för allt liv än vad vi tidigare trott.

Jag såg i veckan på "Träd kan rädda klimatet", ett program från Vetenskapens Värld (finns på SVT play), där Thomas Crowthers forskarteam  har undersökt skogens förmåga att binda koldioxid.

Det som borde sprida ett rejält eko långt utanför forskarkretsar är att forskningen har visat att gammal skog med ett fungerande ekosystem binder betydligt mer koldioxid än i avverkade skogar som sedan återbeskogats. Det är framförallt den oförstörda marken med allt sitt myllrande liv som binder mer koldioxid än vi känt till.

Crowther har bl. a. presenterat sin forskning och dess slutsatser vid det senaste klimatmötet i Dubai.

Skogen kan inte ensam rädda klimatet, men den ge att avsevärt bidrag om vi skyddar våra naturskogar och återplanterar redan kalhuggna områden.

Frågan är om vår beslutsfattare lyssnar denna gång. Jag vågar inte tro det, men det sista som överger mig är hoppet...

Tankar och livsfragment 3 september 2024 - Kontrastfyllda tankar vid en fjälltur

 

För ett par dagar sedan gjorde jag en kortare vandring i Arjeplogsfjällen. Dagen bjöd moln, dimma, blåst och sol. Typiskt fjällväder bortsett ifrån att det inte regnade.

Jag hade räknat med att var helt själv utefter leden, men inte. Den första timmen mötte jag en strid ström av tonåringar med deras lärare. Det var ett par skolklasser som hade övernattat på fjället. De såg mest glada ut kanske var de stärkta och uppfyllda av turen.

Därefter blev det just den där ensamvandringen jag räknat med med fikastopp vid Jurunstugan och på en liten namnlös lågfjälltopp.

Mitt tidigare möte med alla tonåringar fick mig att tänka på en alltför lite uppmärksammad studie om barns intressen, som presenterades för en tid sedan. Bygga kojor, leka och spela spel är inte längre 9 till 14 åringarnas främsta intresse. Numera är det  för många shopping.

Redan för 20 år sedan då jag jobbade som skolkurator och hade värderingsövningar i klasser var saker som shopping och att tjäna pengar sådant som de tonåringarna skattade högt. Jag tänkte då att det kommer väl till slut en reaktion. Barn och unga präglas ju av vuxna (som ofta gillar att shoppa), men barn och framförallt unga brukar ju också opponera mot den vuxna generationens beteenden.

Efter 20 år jag jag konstatera att reaktionen har uteblivit. Troligen är det snarare så att barn och unga har blivit än mer drillade konsumenter på den så kallade marknaden.

Jag kan inte förstå det på annat sätt att all tid som unga ägnar åt sociala medier slår igenom. Tittar vi bara i våra egna flöden ser vi att reklamen tar över allt mer. Hur det ser ut i barn och ungas flöden vågar jag knappt tänka på. Med all säkerhet är det helt skamlöst och utstuderat riktat till unga hjärnor som inte förmår filtrera och sortera bort.

Allt detta är så sorgligt då vi sedan länge överkonsumerar mycket mer än vad vår Jord tål. Om barn och unga är framtiden så ser framtiden allt annat än hoppfull ut.

Vid fjällägret fick ungdomarna i alla fall en paus i sin uppkopplade tillvaro. Där råder nämligen radioskugga.

Kanske vi alla behöver en tid med radioskugga för att förstå vad som egentligen är viktigt i livet...