Jag måste erkänna att jag inte har varit särskilt engagerad i FRA-debatten. Det finns så mycket att reagera på, så att ibland låter jag bara saker gå mig förbi.
Av en händelse kommer jag hädanefter se detta med spaning och integritet i ett annat ljus. Jag publicerade föregående vecka bloggen ”Hotet från öster”. Texten handlade inte om Ryssland i första hand, utan om Mårdhundens hot mot fågellivet på Haparanda Sandskär. När jag lite senare tittade på min besöksstatistik ser jag som av en händelse att jag har fått ett ryskt besök bara några minuter efter det min bloggtext publicerats. Visst kan detta vara en ren tillfällighet, men jag har aldrig haft några ryska besökare tidigare, så visst verkar det lite lurt.
Händelsen ger i alla fall bränsle åt mina fantasier. Min döde far fanns förr i Säpos register för sitt politiska engagemang inom vänstern. Kanske det finns ett nytt verkligt hot från öster och från andra håll som håller koll på vad vi skriver på våra datorer? Kan det som i detta fall vara någon som bevakar oss när vi skriver något om den stora grannen i öst? Jag hoppas att det inte förhåller sig på det sättet, men jag har i alla fall fått mig en tankeställare.
Vad tror du??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Samma erfarenhet har jag, men från andra sidan så att säga. Skriver man om Al-Qaida, Bin Laden osv så får man genast besök från USA på bloggen.
Alla underättelseorganisationer scannar av nätet, så även FRA som kollar vad som skrivs om dem.
Tack för den kunskapen. De skyddade tankarna återfinns väl till slut bara i en liten enslig skogkoja bortom all annan mänsklig närvaro. Tur att jag gillar sådana platser.
Sänder en tacksamhetens tanke till Bert som skrev om din blogg så att jag hittade hit. Gillar både dina tankar kring resandet med tåg, men när du påminner om att det finns fredade zoner, även för den som gillar att blogga, känns det ännu bättre. Jag gör allt vad jag kan för att FRA-lagen ska rivas upp, men om det inte går finns andra platser än vid datorn ;-)
Vaksamheten i våra liv kan vi aldrig släppa, men det är även viktigt med platser där där vi är riktigt fria med våra tankar eller kan vila från dem. Så länge vi ges den möjligheten lever hoppet.
Skicka en kommentar