Tankar och livsfragment 20 januari 2026 - den lilla och den stora världen

 

Det har gått ett stycke på det nya året och jag lever mitt liv i mitt lilla hus. Början på detta år har varit ganska krävande. I min lilla värld har det handlat om kyla och brist på isolering och i den den stora världen finns nyhetsspöket Donald Trump med från morgon till kväll.

På sätt och vis har det kanske varit bra att fokusera på problemen i min lilla värld. De är ju trots allt greppbara och kan lösas. Det är värre med den farliga stollen på andra sidan Atlanten. Här kan jag bra åse det allt mer makabra skådespelet där de flesta av oss bara är statister. Jag hoppas att vi alla överlever detta. Det är långt ifrån säkert, då världen just nu likt ett dominospel förändras kusligt snabbt. Jag vill tro att kejsaren till slut blir allt mer naken och likt en kung Midas får kliva ner från sin tron.

I min lilla överblickbara värld råder nu normal vinter. Då är mitt boende skönt. Jag eldar morgon och kväll och däremellan får luftvärmepumpen göra sitt. Värre var det under den nästan två veckor långa köldperioden med temperaturer som pendlade mellan 25 och 32 minusgrader. Då insåg jag att huset läker värme som ett såll. Trots att det inte är lämpligt eldade jag under nästan all vaken tid. Trots det var huset rejält utkylt på morgonen och flera gånger fick jag börja dagen med att tina vattnet.

Vedbristen blev snabbt akut, men nu har jag att välfyllt förråd som ska klara resten av vintern. Nu måste jag blicka framåt och fundera på vad som behöver göras framåt vår och sommar. Ytterdörren behöver bytas och väggar isoleras, men vad är klokt och inte kostar skjortan?

Min nya lilla värld är konkret och påtaglig. Det positiva är att jag får lära mig nya saker och tillägnar mig nya erfarenheter. Det är svårare att se något positivt i den stora världen med maktfullkomliga män som kan leda oss mot en tragedi av sällan skådat slag. Ett litet uns av hopp finns trots allt där. Kanske händer något helt oväntat som bryter all denna destruktivitet. Låt oss hoppas det...

Tankar och livsfragment 6 januari 2026 - en decemberresa till Arjeplog

 

För en tid sedan gjorde vi en resa till Arjeplog. Vi skulle till min stuga och hämta en del saker som skulle komma mer till nytta i mitt nya boende i Sundom.

Dagarna är väldigt korta i december och för att slippa många mil med mörkerkörning övernattade vi i samhället.

Att komma till Arjeplog denna tid av året är en speciell upplevelse. Arjeplogs kommun är till ytan en av Sveriges största kommuner men också en av de mest glesbefolkade, Det bor drygt 2700 innevånare i kommunen varav gissningsvis hälften bebor samhället.

Så här under vinterhalvåret är människorna många fler. Sveriges största biltestarverksamhet finns sedan länge i kommunen. Här finns många av världens ledande biltillverkare på plats för att testa sina kommande bilmodeller under arktiska förhållanden. Man har stora vidder till sitt förfogande både till sjöss och på land. Ofta märker du väldigt lite av denna verksamhet utöver de kamouflagefärgade bilar som från och till dyker upp på vägarna.

Arjeplog är nog en nära nog perfekt plats för bilföretagen om man vill vara lite incognito. Faktum är ett de största biltestanläggningen finns i kommunens sydligaste hörn - Slagnäs. Här finns ett hotell för 450 personer och ett jättelik testanläggning som ligger dold i skogen.

Jag hade tankar om att vi skulle se ganska mycket människor i rörelse nu när biltestverksamheten har högsäsong. Vi kunde ganska snart se att här var det mycket stillsamt. Hotellrestaurangerna var fullbokade, gissningsvis av biltestarfolk, så vi gick till samhällets pizzeria. På pizzerian var det gott om plats. Vid sidan av några biltestare var lokalen tom.

Vi undrade var alla människor gör på denna plats en fredagskväll i december? Att biltestarna mest umgås med sig själva i sina anläggningar stod nog ganska klart, men ortsborna?

På gatan utanför pizzerian såg vi under ett par timmar trots allt ett par ortsbor, ungdomar i en EPA-traktor som sladdade runt några varv och en skidåkare som passerade.

Det har sina sidor att bo i en glesbefolkad plats i Sverige. Lugnet och kanske just därför detta lugn tror jag bidrar till att de flesta trivs är på ett sätt som många stadsbor aldrig skulle förstå... 

Tankar och livsfragment 4 januari 2026 - krismedvetenhet

 

Sedan ett par månader bor jag i ett litet hus i Sundom cirka 3 mil från Luleå. Med denna livsförändring lägger jag en del av min bekväma och till synes självklara lägenhetstillvaro bakom mig.

Att flytta ut till en liten by innebär ett något mindre bekväm och betydligt mer konkret tillvaro. Jag har redan varit med om två strömavbrott och varit utan vatten över ett dygn. Två saker som de som bor i staden bara tar för något självklart. 

Nu kommer nästa lilla prövning. Att bo i ett dåligt isolerat hus fungerar ganska friktionsfritt vid några minusgrader, men det blir en helt annan prövning när det nu pendlar kring minus 30. Idag på morgonen trodde jag att den nyinstallerade luftvärmepumpen hade slutat fungera. Vid sidan av vedkaminen utgör den en av mina två värmekällor. Jag blev klart nervös när jag vaknar till ett allt kallare hus till jag insåg att felet var mitt - jag hade  helt enkelt överbelastat ett eluttag.

Mitt nya boende ger mig lika nya krisinsikter. Rikligt med ved är ett måste. Har insett att 1,5 kubik inte räcker långt och har idag beställt ytterligare 2.  Att ha ett väl fungerande spritkök är ett annat måste om jag  ska kunna laga mat vid ett längre strömavbrott.

Ibland har jag tänkt att min flytt till ett litet hus nära naturen är ett sätt att gömma sig undan från vår allt mer galna och farliga värld. Det är säkert en förklaring, men mitt nya liv gör mig också mer rustad inför alla de prövningar som tyvärr kan komma fortare än vi anar.

Med ett välfyllt vedförråd, ett bra spritkök och så småningom att ett bättre isolerat hus kommer jag att klara mig bättre inför den kris som ingen av oss önskar, men som ter sig allt mer realistisk för varje dag som går...