Det blir allt varmare dagar i stugan och mer tid för läsning under parasollet än vandring i solgasset. Ett av sommarens läsprojekt är Thomas Hertogs "Om tidens uppkomst". Hertog var en av Stephen Hawkings nära medarbetare. Hertog tar i boken på sig uppgiften att formulera Stephen Hawkings slutgiltiga teori om tiden, livet och om världsalltet (Universum).
Det är ingen bladvändare. Jag tappar ofta bort mig i läsningen och inser ödmjukt att det här är läsning som ibland överstiger min fattningsförmåga. Men en del fastnar och jag förundras av hur oändligt stort livet är och vilka fantastiska tillfälligheter som har gjort just du och jag till människor på planeten jorden.
Med tanke på universums obegripliga storhet så talar allt för att liv i olika former finns på kanske obegripligt många platser.
Det liv vi förfogar över finns på Jorden. Det är resultatet av en nära nog 4 miljarder lång process där slump och selektion gör att jag kan sitta i min stuga och läsa denna bok.
Livet som vi känner det är inget självklart. Det måste finnas förutsättningar för människan som art att överleva. Det får inte vara för kallt eller för varmt. Det måste finnas vatten och en biologisk mångfald som garanterar vårt behov av föda.
Det är i huvudsak människan själv som avgör om hen kommer att överleva som art. Sedan en tid lever människan på ett sätt som kan ställa livsvillkoren på ända i en snabbare takt än vad vi förstår. Man bruka säga att bygga tar tid, men att riva går fort. Samma gäller förutsättningarna för livet på vår Jord. Livets fantastiska väv har tagit oceaner av tid tid att bygga. Att rasera denna fina väv går så mycket fortare om vi inte förmår att tyda alla allvarliga signaler och handlar därefter.
Jag lever en allt större tid av mitt liv nära den natur jag är beroende av. Just i detta kan nyckeln till vår överlevnad ligga - allt allt fler hittar ut till naturen och dess storhet som vi inte kan vara förutan...