Tomas Tranströmer

Så föll det luftburna ordet ner för ett ögonblick...ett ögonblick för tystnad. När Tomas Tranströmer går ur tiden känns det precis så. Denne poet som mer än kanske någon annan givit orden liv och rörelse. Aldrig har orden blivit så lätta, men samtidigt fyllda med så mycket innehåll som när Tomas formulerat dem. Tomas har givit oss de djupa insikterna, gjort det mänskliga mänskligt...men samtidigt fyllt oss läsare med hopp.

Tomas Tranströmers poesi har ofta varit en följeslagare under mina vandringar i naturen...det bästa rummet för reflektionen där där Tomas ord har lett mig. Det har känts stort...och även under tunga stunder har jag fyllts av hopp och förtröstan. Raderna nedan från Tomas debutsamling är en av mina absoluta favoriter:

Stenarna

Stenarna som vi kastat hör jag 
falla, glasklara genom åren. I dalen 
flyger ögonblickets förvirrade 
handlingar skränande från 
trädtopp till trädtopp, tystnar 
i tunnare luft än  nuets, glider 
som svalor från bergstopp 
till bergstopp till de nått de yttersta platåerna
utmed gränsen för varat. Där faller 
alla våra gärningar
glasklara
mot ingen botten
utom oss själva.

Tack Tomas, för allt du gav oss. Vila i frid!

Vilse i kalsongdjungeln

Som den vanemänniska jag är och p g a mitt begränsade intresse för nöjeskonsumtion vill jag snabbt och tryggt göra mina inköp de få gånger det sker. Känner alltid stor tacksamhet när jag har hittat en produkt jag är nöjd med och hoppas att den ska finnas med i sortimentet vid nästa köptillfälle.

Så var också länge med mina kalsonginköp. Då jag är av den sorten som gärna köper mindre kalsonger kände jag mig länge väldigt nöjd med det utbud Dressman hade. Till skillnad från mycket annat i denna lågprisbutik var kalsongerna av riktigt bra kvalitet och dessutom billiga. Men säg den glädje som består...plötsligt var de borta och ersatta av en sort som närmast liknade en stringtrosa.

Nu startade mitt gatlopp i kalsongdjungeln....ville jag inte ha minikalsonger var det boxerkalsonger som gällde. Sedan dess har jag provat det ena märket efter det andra utan att ha "hittat hem". Nu har kalsongerna blivit flerdubbelt dyrare...men vad värre är att de verkar ha så svårt att sitta som de ska på mina ben. Ben som enligt min subjektiva uppfattning är fullkomligt normala. Kalsonger som korvar sig och som i värsta fall skaver har blivit mer vana än undantag.

Det mesta brukar testas och betygsättas...jag kan därför inte förstå att ett av våra viktigaste plagg har undgått en kritisk granskning.

Nu under helgen har jag trots allt fått en gnutta hopp. Det ska visst finnas en butik i Luleå som har kalsongerna med den där passformen och bekvämligheten jag längtar efter. Den som söker kanske till slut finner...jag kanske får tillfälle att återkomma till den för det manliga släktet så viktiga fråga.

Ljuspunkter från inlandet

Förra veckan var jag i Arvidsjaur, denna inlandsmetropol mitt i mellersta Lappland. Metropol är kanske lite mycket sagt för en kommun som har sådär 8000-9000 innevånare. Men - för att vara en kommun i det som räknas till den klassiska glesbygden är Arvidsjaur en ort av rang.

Arvidsjaur är orten jag alltid passerar på vägen mot min stuga ännu längre västerut. För mig har det typiska för Arvidsjaur varit de många raggarbilarna och Epa-traktorerna. De finns där i ett antal som nog är svårslaget om man ser till innevånarantalet.

Denna "bilburenungdomskultur" kan åtminstone mitt fördomsfulla jag se lite som stagnation...en kultur för grabbarna med bakåtvända kepsar och med stora snusprillor.

Så just därför var det så mycket roligare att se att här pågår även utveckling som tar spjärn mot framtiden. I kommunen har man årligen en demokratidag där ungdomarna får ta pulsen på de valda politikerna. Där man dessutom under olika seminarier få lära sig mer om demokratins fundament och om vikten att vara med och säga sin mening.

I Arvidsjaur verkar man satsa på framtiden - d v s på ungdomarna. Om detta vittnar att ett fint gammalt kulturhus som tidigare var turistbyrå och plats för några företagare nu har blivit en mötesplats för de unga. En plats som man har fått vara med att skapa...såväl till innehåll som utformning av lokaler. Här flödar kreativitet och olika aktiviteter som gör mig glad till sinnes. Det är långt ifrån den gamla ungdomsgården med biljardbordet som främsta nav.

När jag beger mig hem i kvällen känner jag mig förhoppningsfull. Med annorlunda grepp har glesbygdskommunerna i norr möjligheter...om man inkluderar de unga och de nyanlända från fjärran länder. Arvidsjaur är ett stycke på väg...

Blänk - musik med rötter från Luleå

Luleå har genom alla år levererat massor av nyskapande musik just för den tid då den skapades. Nu händer det igen. Bandet "Blänk" med rötter för Luleå har skapat en spännande och välsmakande mix av house, rap och soul. Synnerligt snyggt förpackad. Musik jag gärna lyssnar för att väcka dagen till liv.

Bland massor av annan bra musik får bandet Blänk och deras "Only Built For Northern Lights" bli månads platta. Kanske lokal patrioten i mig lyser igenom...men den är bra.

En farlig man...

Att leva i en fredlig avkrok i Världen innebär långtifrån att freden är ett normalt naturligt tillstånd. Världen har så länge människor befolkat den på många platser varit en farlig för alla som har trotsat makten och krävt få del av grundläggande mänskliga rättigheter.

Ett par av den fredliga Världens grundläggande fundament är likheten inför lagen (rättssäkerheten) och ett korruptionsfritt samhälle. Dessa grundfundament är knappast fullt ut giltiga någonstans, men i demokratier som Sverige fungerar det i alla fall tillfredsställande.

Det annars allt för vanliga tillståndet är att makten använder lagen för sina egna syften. Så är det i enpartistaterna och diktaturernas Värld. Att bygga demokrati tar tid  och att upprätthålla den kräver ständig vaksamhet. Länder som saknar demokratisk tradition har väldigt svårt att bygga demokrati. Religion (haveriet av den arabiska våren) och kulturella traditioner (Ryssland) tycks vara svåra hinder på vägen.

Vi lever i en upplyst tid. Vi fria människor får ta emot så mycket information om vår omvärld att huvudet nästan brister. Just därför går det inte med säkerhet att säga att Världen har blivit en farligare plats. Det vi med säkerhet kan säga att hoten har kommit närmare oss. Jag tror att många av oss länge har underskattat Putin och hans maktambitioner. Vilken Värld Putin och hans maktapparat vill skapa vet ingen säkert. Däremot finns det rader av spekulationer.

Historien borde ha lärt oss vad den till synes lille mannen kan göra om makten läggs i hans händer. Här tänker jag naturligtvis på Adolf Hitler. Han sågs av många från början som en ofarlig pajas. Det finns slående likheter med Putin. Vem hade räknat med den mediokre KGB-agent och byråkrat? Att Putin och hans krets isoleras allt mer gör honom inte mindre farlig, tvärtom. Den som blir trängd går lätt till anfall när alternativet är att förlora allt.

Det historien har lärt oss är att despoter förr eller senare bruka falla. Frågan är bara hur mycket skada och ödeläggelse som hinner kanta deras väg innan fallet kommer...

Överhettad årstid

Det har varit en märklig vinter vid Norrbottenskusten i år....ännu en av raden av milda vintrar, men detta år även kryddad med två rekord...snödjupsrekord och en rekordtidig metrologisk vår. Det första rekordet vara ganska roligt, men båda rekorden är ett uttryck för ett klimat i allt större obalans. Klimatförändringarna förväntans både ge mer av ytterligheter, allt högre medeltemperatur och nederbörd. Kanske rent av dessa klimatförändringar kommer snabbare än vad som förutspåtts...jag tillhör i alla fall de oroligas skala.

Klimatskeptiker...för sådana finns det fortfarande gott om kanske anmärker att det har varit ovanligt kallt vid USA:s östkust. Jo...de har varit kallt där, men det är ju just det som är typiskt i klimatförändringarnas spår...allt fler extrema väderhändelser...samtidigt som den globala temperaturen ökar allt mer. Tilläggas kan att alltmedan nordöstra USA har fått snö och kyla har den sydvästra delen av landet torrare än någonsin...också ett uttryck för dessa extremer.

I landet lagom...d v s i Sverige har vi mindre av tydliga extremer...men den allmänna temperaturhöjningen kommer att gå snabbare då vi befinner oss närmare nordpolen.

Vid Norrbottenskusten finns knappt några isar värd namnet och och ett familjeevenemang på Norra hamnens is i Luleå får ställas in andra året i rad.

I närtid kommer vi här i norr inte drabbas nämnvärt såtillvida du inte är beroende av vinterturismen. Absurt nog gläds en del av det allt varmare klimatet...trots att det innebär många gråsura dagar utan sol och med ett underlag det knappt går att gå på. Den mänskliga märklighet kanske är en del av klimatförnekelsen. För märklig är den...

Väntade och oväntade händelser i Kalix

Förut var jag ganska ofta i Kalix, orten högst upp i Bottenviken några mil från finska gränsen. När jag i lördags kom till gamla välkända marker var det för att vara med vid min gode vän Svens vernissage i Folkets hus. Här inträffade det väntade...Svens konst stod sig bra i konkurrens med damernas 3-mil i skidor. Många med mig hade anslutit. Sven berättade entusiastiskt om sitt måleri och hyllade i sedvanlig ordning månaden november som en av årets höjdpunkter, för ljusets skull.

Trivselfaktorn nådde peaken när några av oss skulle gå ta ett fika på lilla café Lyktan närheten. Här tog dagens osannolika händelse vid...mina vantar på tamburmajoren i den lilla konsthallens entré var borta. Då det det bara var jag som hängt mina ytterkläder där ökade mystiken. Det kunde väl inte finnas några tjuvar bland de konstintresserade?

När jag kom in på caféet låg mina vantar prydligt på en hylla. Lite glad i hågen frågade jag cafégästerna om någon tagit fel vantar. Då inträffade dagens andra osannolika händelse...en gammal kvinna som jag kände ingen från vernissagen sade med tydlig stämma att vantarna var hennes. Att jag mycket väl kände igen mina minst 10 år gamla vantar med storleken large fick inte kvinnan att vika en tum...de var hennes. Jag brukar inte vara den som ger mig i första taget och har dessutom ett för mina vänner välkänt koleriskt sinnelag i vissa situationer. Men...i denna situation var jag helt mållös. det kändes inte direkt aktuellt att anklaga denna åttiopluskvinna för stöld.

Ibland ställer inställer sig lite oväntade situationer i livet som det är enklast att ta med ett leende....och allt mer leende blev jag i takt med att jag njöt av café Lyktans semla...årets största, godaste och billigaste. En lyckad dag trots jag var ett par vantar fattigare...