Thomas Nydahl

I betraktande av en älg i hällregn på Sandskär

Jag har återupptäckt en litterär själsfrände, Thomas Nydahl. Jag har läst honom tidigare och hittade för några dagar sedan hans senaste bok "Långsamhetens nej" på biblioteket. Av en kritiker kallas han "obstinat högkulturell, argt vänster, reaktionär i förhållande till det mesta som är typiskt för vår tid."

Thomas Nydahl börjar sin bok på följande sätt:
"Har vi tid att hejda oss och lyssna till regnet? Vanligtvis rusar vi iväg och söker skydd. Där människor förr ställde sig i en portgång eller fällde upp ett paraply och stilla betraktade regnet, flyr de idag in i ett köpcentrum eller ett varuhus. Varje gång regnet faller på sommaren töms stränderna och fylls varuhusens parkeringsplatser av husbilar och andra fordon. Människor söker tröst och skydd bland varorna. Konsumtionen håller oss glada och torra. Inne i varuhuset hörs inte det fallande regnets stilla porlande eller häftiga smatter mot marken och taken."

Så fortsätter boken med korta prosastycken med den typiska lågmälda samhällskritiken som Thomas Nydahl levererar. Reaktionärt? Då undrar jag vad som kan betecknas som progressivt i vår tid?

Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Nydahl, litteratur, samhällskritik

Sidensvansen

Vi lever i en tid då utsattheten blir uppenbar på olika vis. Här upp i norr kramar kylan musten ur oss och vi vistas bara ute korta motvilliga stunder. Utsattheten i Nordafrika och just nu framförallt i Libyen är av ett annat slag när folk öppet visar sin längtan efter frihet och demokrati med risken att mejas ner av soldaters gevär eller stridsflygplan.

Våra vänner fåglarna är lyckligt ovetande om dessa vidrigheter, men inte desto mindre utsatta. På min lunchpromenad idag låg det en död talgoxe längs efter stigen, en av många småfåglar som har dukat under denna vinter.

Många av de små klarar sig mot alla odds. En representant för en överlevare var den sidensvans som länge uppehöll sig utanför vårt köksfönster i lördags. Långa stunder satt den blixtstilla för att plötsligt göra ”utfall” mot de mikroskåpiska bär som uppenbarligen fanns i busken. En överlevare av bästa sort som inte tröttar ut sig i onödan och lyckas finna föda bortom det mänskliga ögats horisont.

Vi lever i en utsatt värld, men för tillfället är det nog bättre att vara sidensvans än en libyer, kylan till trots.

Läs även andra bloggares åsikter om sidensvans, fåglar, vinter, utsatthet, kyla

Sjöfartsnytt

Luleå är en gammal sjöfartsstad. Numera sedan malmhamnen flyttats ut till den gamla stålverk 80-tomten ser man inte mycket av den annars ganska intensiva sjöfarten.

Annorlunda är det nu under kallvintern då alla stora pråmfartyg måste vända i fjärden för att kunna ta sig i i hamnen. Från vår utkik i Svartöstaden går det följa fartygstrafiken på ganska nära håll. Grovjobbet gör en liten miniisbrytare som ett antal gånger per dag luckrar upp isen där fartygen ska vända. Det är imponerande att se att ett sånt litet fartyg kan göra en sådan nytta. I detta sammanhang saknar storleken verkligen betydelse.



På kvällar och nätter hörs emellanåt ett doft muller ute på fjärden. Ytterligare fartyg ska få assistans och i mörkret och kölddimmor går det lätt att fantisera om ett nylandat rymdskepp eller rymdstation någonstans ute i evigheten.



Samhället fortsätter att vara igång, dag som natt, även om vi huttrar och fryser.

Saffran

Saffran är produkten som nära nog förgyller var mans hem. Denna lilla svindyra och till och till omfånget lilla produkt sprider emellanåt en väldoft. Speciellt vid juletid, men även i övrig matlagning. Hemma hos oss använder saffran ganska ofta och lika ofta brukar det strula till sig vid inköpen av produkten.

Som alla känner till så inhandlas saffran vid kassan när man betalar sina varor. Just detta ställer till problemet. Jag skriver ordet saffran i inköpslistan med STORA bokstäver, men det spelar ingen roll. Jag säger till mig själv när varorna ska lastas upp på bandat, glöm nu inte saffran, men det spelar inte heller någon roll. I princip varenda gång glömmer jag att säga det förlösande till kassörskan – ett paket saffran, tack.

Ibland kommer jag tursamt ihåg att jag har glömt inköpet på vägen hem och kan vända om eller gå in på någon annan butik på vägen hem. Men, lika ofta faller inköpet av de små magiska väldoftande kornen i total glömska ända till maten är på väg att färdigställas. Det brukar inte ge några pluspoäng och är mindre roligt, speciellt om bilen är iskall och det är -25 c ute.

Jag kan förstå att butikerna har denna ordning p.g.a. stöldrisken, men för mig med opålitliga minnesfunktioner ställer det till det. Är det någon som känner igen sig?

Läs även andra bloggares åsikter om saffran, glömska, vardag

Tim Jackson

Haparanda Sandskär, en plats ännu ganska opåverkad av mänsklig expansion och rovdrift

I en värld där oftast maktlystna, exponeringshungriga och annat s. k. känt folk tar upp de stora spaltmetrarna i media, oaktat om de har något vettigt att säga, känns det skönt att kloka röster ändå får komma till tals.

En sådan klok röst är Tim Jackson, professor vid Surreyuniversitetets center för miljöstrategier som är aktuell med boken ”Välfärd utan tillväxt”.

Tillväxtkritiker brukar oftast avfärdas som drömmare och flummare utan förankring i verkligheten. Därför känns det bra att akademin får tala i denna fråga och av en person som har bra renommé bland högt uppsatta politiker.

Jag brukar varken betrakta mig som drömmare eller flummare, men jag har länge ifrågasatt var vi är på väg. En oavbruten tillväxt som inte tar hänsyn till Jordens ändliga resurser och där välståndet fördelas allt mer ojämlikt är naturligtvis en omöjlig ekvation som förr eller senare leder till en kollaps.

Den ständigt ökade tillväxten har blivit ett icke ifrågasatt mantra, trots att vi vet att det inte finns några som helst samband mellan allt högre materiell rikedom och lycka, utan i många fall tvärt om.

Tim Jackson säger att det är vår tids största utmaning att våga tänka nytt, så rätt, men samtidigt så oerhört svårt. Vem ska ta det första steget? Vi vet ju hur svårt att det är att komma någon som helst vart i klimatförhandlingarna. Men – utmaningen ligger klockrent kvar och vi har faktiskt inget val. Jag ska framöver med stort intresse ta del av hans bok. Jag tycker att du också borde göra det. Ökad medvetenhet är nyckeln till förändring.

Läs även andra bloggares åsikter om Tim Jackson, tillväxt, framtid

Dessa härliga upprepningar

Under helgen som var har en regelbundet återkommande aktivitet ägt rum – herrmiddagen. Det är en mångårig tradition som vi håller hårt på. Ofta sker dessa tillställningar hos mig. Helgens evenemang var ett mycket trevligt undantag då vi träffades hos Björn. En genuin herrmiddag enligt vår devis ska vara enkel, men god utan krusiduller. Det viktigaste är att få mötas. Våra herrmiddagar är långa. De startar vid 17.00-tiden och avslutas oftast en bra bit in på natten.

Hos Björn är det naturens skafferi av goda råvaror som gäller, alltså bjöds vi på ryggbiff från älg, svampstuvning från svärmors svamp och hjortron med glass som avrundning.

Överraskningen var förrätten, en välsmakande synnerligen enkel anrättning bestående av saltgurka, gräddfil och honung med den lille till. Tre burkar som utan märkvärdigeter ställdes fram på bordet och som tillsammans erbjöd ett litet under.

Många med eller mindre allvarsamma samtal hann avhandlas under kvällen naturligtvis tillsammans musik från företrädesvis äldre datum. Springsteens ”Born to run”, Beatels ”Strawberry fields” tillsammans med Allan Edvalls strofer var särskilt uppskattade inslag.

Vi hade så trevligt så att vi gör en upprepning om två veckor innanför mina väggar. Då är det klassiskt vintergrillat som gäller. Återstår att se vilka överraskningar som väntar då…..

Läs även andra bloggares åsikter om Herrmiddagar, vänner, kamratskap, mat

Förändringens tid

Den folkliga resningen sprider sig som en löpeld över arabvärlden. Denna folkets revolution kan få stora konsekvenser inte bara i berörda länder utan även förändra hela den politiska världskartan.

Det är lätt att känna en glädje inför det som sker. I den upplysta tid vi lever i blir det allt svårare för ett litet fåtal att sko sig på flertalets bekostnad och undertrycka frihetens röst. Samtidigt finns det anledning att känna en oro. Desperata regimer gör naturligtvis sitt yttersta att tysta motståndets röst, kosta vid det kosta vill. Ett sätt att göra detta ser vi just nu i Egypten där en mobb med hugg och slag skadar och lemlästar och militär som fått order att gripa journalister som rapporterar om det som sker.

Hur det ska gå för Egypten och andra länder vars folk söker frihet och rättvisa hänger mycket på hur vår s k fria värld reagerar. Tyvärr talar såväl historien som nuet att har västvärlden olika intressen, såväl politiska som ekonomiska i odemokratiska länder, tenderar stödet till folken i dessa länder bli svagt.

Med eller utan västvärldens stöd kommer förändringar förr eller senare. Genom att ta aktiv del i förändringsprocessen och stödja sunda demokratiska krafter kan förändringarna bli något som både gagnar det folk som vill ha frihet och stabiliteten i världen. Däremot – genom att vara passiv finns det risk att en annan agenda går segrande. Länder som saknar demokratiska rötter kan lätt få ett nytt repressivt ledarskap. Vi vet att den religiösa extremismen är stark i dessa länder så det finns en anledning att känna oro.

Det som sker nu kan vara början på en viktig ny historieskrivning. Jag känner glädjeblandad oro inför det som kommer att ske…..

Läs även andra bloggares åsikter om Egypten, frihet, demokrati, politik