torsdag 29 januari 2009

Går fort

Här sitter jag med min bärbara dator och har samtidigt tillgång till världen. I bakgrunden ljuder musiken ur mina högtalare från musik som jag inte köpt. Även här finns världen i mitt hem sedan jag har blivit användare av Spotify.

Tänk att en lite lätt skeptisk halvgubbe som jag kunde komma ända hit. Jag som har en förkärlek för det gamla och hållbara, är förändringsobenägen och allmänt betraktad som oteknisk, eller kanske allt det där bara är en myt? Hur det än förhåller sig med den saken så kan jag konstatera är det två saker som gör den förändringsobenägna förändringsbenägen. För det första så ska han omge sig med praktiska familjemedlemmar och praktiska vänner. För det andra ska dessa tekniska innovationer ge nytt bränsle till halvgubbens nyfikenhet och kreativitet. Då blir det hela plötsligt väldigt självklart. Jag gillar musik i de flesta former och skrivarboken i all ära, men den är det ingen annan än jag som läser.

Allt detta har hänt under två år. I tanke på den förändringens vind som blåser och som mot alla odds tycks påverka mig så blir det spännande att se vad jag och världen befinner sig om ytterligare två år.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

måndag 26 januari 2009

Vidsel



Sverige är ett avlångt land med få människor. Få människor som i allt snabbare takt klumpar ihop sig i städer och helst då söder om Dalälven. Om vi ska tro på de som sitter med kristallkulan om framtiden är detta en utveckling som kommer att fortsätta.

Kvar blir då platser som Vidsel, eller kanske ett Vidsel i imperfektum. Jag besökte det lilla samhället för några dagar sedan, eller snarare rester av det samhälle som var. Här finns spår från den tid då aktiviteterna sjöd och försvaret var navet. Många av de övergivna villorna har tillhört försvarsanställda och det numera tomma hyreshusen bodde visst många ensamstående kvinnor med sina barn. Barn som kom till vid tillfälliga kärleksförbindelser när flygkaptener och andra var på tillfälligt besök och lägrade den norrländska myllan.



De enda människor jag ser under mitt besök är de som är inskrivna vid behandlingshemmet, som tidigare var traktens lyhörda hotell. ICA-affären är av min förvåning kvar, men för hur länge?

I augusti fylls hyreshusen tillfälligt av bärplockare från fjärran länder. Till glädje för den person som köpt fastigheterna för 1 krona. Mindre nöjda är personalen vid behandlingshemmet då vissa av bärplockarna är där även i andra mindre rumsrena avsikter.



Vidsel är en vacker plats invid Piteälven knappt 10 mil från kusten. Det finns många platser här i norr som har mindre gynnsamma företräden och placering än Vidsel. Detta säger nog tyvärr mer om en tänkbar framtida utveckling i Norrbotten än om Vidsel.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 25 januari 2009

Yta och djup

Vem är ytlig och vem är djup och vem har rätt att döma det som är ens personliga egenskaper? Kring detta utspann sig ett samtal med mina vänner för en tid sedan. Bara av den anledningen att vi pratar om sådana saker gör att många med säkerhet skulle ge oss beteckningen djupa. Visserligen är dessa beteckningar mer eller mindre schabloniserade föreställningar om människor, men det går inte att komma ifrån att vi gärna kategoriserar människor som varande mer av det ena eller det andra.

Dessa begrepp har med all säkerhet fått mycket av sin näring från psykoanalysen. Begreppen som vi gärna sätter på människor kan ges såväl positiva som negativa innebörder. Att vara ytlig kan ses som en avsaknad av reflekterande förmåga, men även som ett lättsamt och förnöjsamt sätt. Att vara djup å andra sidan kan ses grubblande och tungsint, men samtidigt som en förmåga att vara eftertänksam och insiktsfull.

Vi konstaterade att yta och djup inte har något med intelligens och kunnande att göra. Vi funderade över vem som blir sedd som mer ytlig respektive mer djup. Barn av en och samma familj kan dra iväg åt helt skilda håll.

Det tragiska för oss mer djupsinta typer är att de ytliga människorna verkar vara mycket lyckligare.

Trots detta lär vi förbli de vi är. Vi är helt enkelt tillräckligt konstiga för att vi gilla att djupdyka i frågor som rör tillvarons mening, trots att det aldrig kommer göra oss ett uns lyckligare. Vi kommer inte heller att ge någon skuld för vårt djupsinne, inte ens Freud!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 23 januari 2009

Arktis och girigheten



Att Arktis i en allt snabbare takt håller på att smälta bort är vid det här laget känt för de flesta. Det är i de känsliga arktiska miljöerna den globala uppvärmningen märks mest och där det känsliga ekosystemet står inför dramatiska förändringar. Med Arktis snabba avsmältande har också girigheten fått ett nytt ansikte. Under denna is finns naturligtvis oljan som giriga människor vill åt. Just denna olja som så aktivt med mänsklig hand håller på att håller på att fördärva vår livsmiljö. Denna mänskliga girighet och kortsinthet gör henne till den värsta parasit som jorden någonsin skådat. Det är inte bara de råa kapitalisterna som driver denna utveckling i Arktis, utan de är även aktivt påhejade av de länders regeringar som närmast har intressen i området.

Medias bevakning av dessa frågor är minst sagt under all kritik. Av de reportage jag har följt har följderna av denna kommande exploatering inte nämnts alls eller bara i förbigående. Jag förvånas av denna okritiska journalistik, eller kan det vara så att medierna redan är uppköpta av penningstinna intressen. Nästan allt går ju att köpa för pengar, så kanske även jordens klimat och framtid!?

Säkert så finns även det massor av olja att utvinna även under Antarktis inlandsis, men det kommer vi däremot troligen aldrig få se. Den dag Antarktis is har smält ner har alla kapitaliska finanspalats sedan länge dränkts av allt högre havsnivåer.

Läs även gärna DN:s artikel om påvisad temperaturhöjning i Antarktis.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 20 januari 2009

Tillgängligheten

Vi lever i tillgänglighetens tidvarv. Vi ska vara tillgängliga på jobbet, hemma, i mataffären, i stugan – kort sagt överallt helst dygnet runt. Utvecklingen har gått med en rasande takt och baksidan av myntet är ett hetsigare och stressigare liv och allt svårare att få frizoner där man får vara ifred och helt rå sig själv. Naturligtvis är det teknologiska innovationer som har påskyndat denna process och visst finns det även förtjänster med denna utveckling.

Jag är ju lite av en motvalsgubbe som nästan aldrig har mobilen med mig, än mindre påslagen, men visst påverkas även jag av det som sker. Det offentliga Sverige hänger naturligtvis på. Numera ska det vara 24 timmarsmyndigheter, 24 timmarsdagis och tjänstemännen utrustas med allt mer avancerade mobiler med faxar och e-postfunktioner.

En betraktare och lite lätt skeptisk person som jag undrar hur detta tillgänglighetssamhälle på sikt kommer att påverka våra liv? Barnet som redan i tidig ålder utrustas med mobil och räknar med att dess förälder direkt ska ge en hjälpande hand när minsta problem uppstår. Den vuxne som när han ringer en myndighet tar för givet att direkt få svar på alla sina frågor.

Visst kan det låta bekvämt och avlastande, men vilket blir det egentliga priset? Goda egenskaper som tålamod, lära sig att vänta, fundera och själv hitta lösningar kanske blir egenskaper som framtidens människor förlorar. Det känns inte som något trevligt perspektiv, då vår värld är i ett skriande behov av kritiskt tänkande och reflekterande människor för att möta framtidens utmaningar.

Kanske jag målar upp en allt för mörk bild. Det går inte att hindra utvecklingen, men vi måste vara vaksamma vad ny teknik gör med oss och våra liv. Människan är ju som bekant i regel bekväm och väljer gärna den lättaste vägen att nå målet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 18 januari 2009

Mitt i oändligheten



Världen växer. Det som ligger bakom mig är oändligt långt. Lika oändlig är framtiden. Jag är en liten kort parantes i denna oändlighet. Jag har fått förmånen att finnas med här ett tag för att få göra de avtryck jag vill och mäktar med. Jag har dessutom fått förmånen att leva i den del av världen där tanken är fri, jag kan skapa och jag kan äta mig mätt.

Det är viktigt och uppfodrande för mig att tänka så denna grådisiga januaridag där min värld för tillfället krymper. Just detta att jag bär på möjligheterna kanske en dag som denna är det mest hotfulla. Visst kan det låta förmätet, men just medvetenheten om våra möjligheter ställer krav. Vad gör jag av min utmätta tid, alltmedan timmar, dagar och år förflyter?

Det finns undersökningar som visar att vi materiellt välbeställda och fria människor inte är ett dugg lyckligare än människor som lever i ofrihet och ekonomisk brist. Vad människor än finns på denna planet verkar lycka och sorg vara ganska jämt fördelade.

Jag får leva med mina olika stämningslägen. Kanske är det just dessa som gör mig mänsklig. Efter en skidtur på Ormberget börjar tankarna att röra sig igen. Just därför skriver jag dessa rader. Jag gör ett litet avtryck för att gå vidare och imorgon är det en annan dag.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 16 januari 2009

Bristen



Jag lever med bristen och bristen är en del av mig. Bristen är en del av det självklara i att vara människa. Bristen är den söderdelade helheten som vi ständigt försöker foga samman. Brister kan vara jobbiga och många skäms för dem. Jag vill vända på ordet och se bristen som en av våra främsta tillgångar. Det är genom bristen vi kan inse att vi inte är några fullständiga människor. Bristen kan hjälpa oss till att bli mer ödmjuka och mer genomtänkta då vi handlar och fattar våra beslut.

En av människornas sämsta sidor är bristen av insikt att hon har brister. Jag syftar på den omnipotenta människan som alltid tror att hon har rätt och enbart handlar utifrån egen övertygelse. På så sätt blir hon en fara både för sig själv och för sin omgivning. Detta förhållande kan även översättas till stater och olika makthavare som drivs av en övertygelse oavsett vad andra och världen tycker.

Bristen är en rikedom när vi accepterar den som en given plats i vår värld. Genom att vi har olika brister och förtjänster kan vi tillsammans med ett ödmjukt sinnelag åstadkomma mycket. Att erkänna och leva med bristen är nyckeln till ett gott samarbetsklimat människor emellan och troligen även en av nycklarna till en bättre värld.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 13 januari 2009

Förändringens vind


Fast is som faller offer för en tilltagande vind

”Vi byggde folkhemmet, ett samhälle med stabilitet och trygghet, där livet skulle fortsätta att förlöpa utan överraskningar och hot, med yrkesorienterade utbildningslinjer, livstidsanställningar och trygga pensioner. Vi insåg inte att ett samhälle med accelererande teknisk utveckling är ett samhälle i ständig ombyggnad, ett föränderligt samhälle med ständiga överraskningar och utmaningar. Ett sådant samhälle är snarare ett projekt, ett äventyr, en resa, än ett hem, en bas och en trygg hamn.”

Orden är Bo Dahlboms ur ”Sveriges framtid”. Det är med en kluven känsla jag har läst Bos förutsägelser om en trolig nära framtid, där mycket vi tagit för givet förändras eller helt enkelt kommer rycka ifrån oss. Det är ett samhälle som för den kreative, nyfikne och orädda människan kommer ett erbjuda mycket utrymme. Men det är samtidigt ett samhälle som kommer att ställa stora krav på vår anpassningsförmåga och som i förändringarnas spår riskerar leda till en omfattande utslagning av dem som sin inte förmår eller orkar vara med.

Bo menar att stora förändringar förestår oavsett vad vi tycker om dem. Han har säkert sant, men den fråga som den lätt skeptiske ställer sig är var stillhet, vila, reflektion och återhämtning får plats i ett samhälle där vi alla ska bli entreprenörer i jakt att lyckas med nya projekt eller bara få en plats på tåget mot framtiden……?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 11 januari 2009

Vad är konst?



Konstens väsen har tidigare avhandlats i denna blogg. Det finns säkert lika många uppfattningar om konsten som det finns människor som tycker om dess olika uttrycksformer. För mig handlar konsten om förmåga att skapa, vara kreativ, väcka nya tankar hos betraktaren, formulera frågor om samtiden och kanske även framtiden. Konsten vågar utmana våra föreställningar och tar språnget ut från det välkända.

Vad som anses som god konst brukar vara det som faller konstkritiker i smaken. Det var därför med ett leende på läpparna jag läste den korta artikeln ur DN där ett litet barn har fått en plats i konstens finrum efter en kupp av barnets föräldrar.

Läs och begrunda – frågan vad som är konst är inte så lätt att svara på, men det kanske inte har någon betydelse…..?

Ps. konstverket på bilden ovan har inget med artikeln att göra. Det är måleri av en framstående Norrbottenskonstnär – gissa vem?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 9 januari 2009

Förgängligheten

Allt är förgängligt och följer en given bana mellan liv och död, mellan rörelse och stelhet långt bort mot evigheten. Även vi människor ingår i detta drama mellan liv och död mot det eviga. Somliga vill tro på ett liv efter detta, kanske just därför att själva livsresan är krävande och döden är svår att ta till sig.

Allt är i någon mån förgängligt. Allt, inkluderat oss själva förändras om än så lite, varken vi vill det eller inte. Denna förgänglighet och rörelse mot nya former går för människan i allt snabbare fart. Vi kan streta emot, men i någon mån rycks vi alla med.

Det är tur att det finns förgängliga former som kan ge oss stunder av stillhet. Dessa former kan vi bl a finna i den goda romanen, i konsten eller ute i naturen.

Vila en stund i dessa bilder. Motiven är av vind och vatten skapade former tagna i gränslandet mellan höst och vinter. Kanske du förstår vad jag menar…



Stenen



Lövet



Isbildningen

Läs även andra bloggares åsikter om ,

torsdag 8 januari 2009

Kloka tankar

Äntligen har jag fått läsa några riktigt kloka och genomtänkta tankar kring det tragiska kriget som nu pågår på Gazaremsan. Läs och begrunda Göran Rosenbergs tankar kring denna konflikt.
Han vidareutvecklar och fördjupar det jag försökte förmedla vid mitt förra inlägg. Tänk om det fanns fler goda tänkare som Göran som också har makten att handla. Detta känns oerhört avlägset just nu, men vi får aldrig sluta tro på mirakel....

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=967&a=871252

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 6 januari 2009

Våld och mera våld

Människan må i många avseenden vara kreativ och skapande till sin natur, men denna kreativitet och problemlösningsförmåga verkar vara fjärran i hennes sätt att lösa internationella konflikter.

Vi är ju vid det här laget totalt urless på konflikten mellan Israel och Palestina. Denna konflikt är ju bara en i raden av konflikthärdar som tycks kunna få pågå i evighet utan att någon kan få stopp på dumheterna. Skillnaden mellan denna konflikt och många andra är att denna i förlängningen ska sätta en större ”brand” i rörelse. Inte minst tänker jag på att allt Palestinas folk tvingas utstå ger en bördig jordmån för framtidens terrorism.

För mig är det fullständigt obegripligt att man år efter år av våld tror att det går att lösa denna konflikt med mera våld. Även i en mycket enklare värld vet vi att göra mer av sådant som inte fungerar kommer få samma resultat – det fungerar inte, utan bidrar ofta bara till att förvärra det problem som skulle lösas.

Till saken hör att det organ som skulle kunna bidra till att lösa denna konflikt, d v s FN ytterligare bidrar till att underblåsa tragedin med sitt förutbestämda handlande då vissa länder fördömer Israels handlingar, medan andra stoppar den resolution som skulle stoppa en eskalerande våldsspiral. Typiskt nog brukar det vara samma länder som intar sina sedan länge förutbestämda positioner.

Hela scenariot är att likna vid en global fars med sina givna rollkaraktärer. Frågan om någonsin någon klokskap kommer att vinna herraväldet över denna till synes eviga dårskap??

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 4 januari 2009

Nyfiken betraktare



Så här i början av det nya året går det både att glädja och oroa sig för den tid som ska komma. Själv så ska jag försöka att anamma mig åt glädjen och nyfikenheten. Att fasta i oron kan snabbt föra ut mig i tankarnas och känslornas villospår. Mörkret tar över, gör mig kraftlös och blåser ut hoppets låga. I glädjen och nyfikenheten ser jag däremot möjligheterna bakom hindren. Jag vågar prova mig fram utan rädsla och låter mina tankar ta nya språng. I de nya handlingarna kan ett gott skapande uppstå. Fastnar jag däremot i mörker och missmod uppstår inget gott och negativa tankar kan parasitera både mig själv och min omgivning. I glädje och nyfikenhet kan jag i förlängningen göra något gott för andra och för världen.

Jag är och kommer att förbli en betraktare, men tillsammans med nya och goda handlingar hoppas jag bli en mer nyfiken sådan.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 1 januari 2009

Nytt år



Den Nordliga utposten ligger mitt i midvintermörkret nu när år 2008 har passerat sin absoluta final med en bullrande vinterstorm. En medelålders man som jag inser att åren rullar förbi i en allt snabbare takt. Troligen förstärks denna känsla av den tid vi lever i, farten är hög och förändringens vind blåser snabbt. Inte ens en vegeterande betraktare som jag kan undgå att påverkas av tidens flöde och tillvarons allt snabbare rörelse.

Året som varit kanske kan beskrivas den tilltagande orons år. Vi har blivit varse att den allt mer globaliserade världen är sårbar. Den globala ekonomin verkar vara ett flyktigt dominospel, där övertro och ohejdad spekulation snabbt kan förbytas i oro, rädsla och misstro. Spekulanternas imperier rasar innan nya ska byggas upp. De stora förlorarna är naturligtvis de vanliga människorna som tappar sina arbeten, utan att de har något med detta dominospel att göra.

Året som varit kanske också är året då miljöförstöring och klimathot börjar vara något som allt fler ser som en verklig realitet.

Naturligtvis var detta år de många konflikternas år, men kanske varken fler eller färre än tidigare.

Vilken som är den rätta vägen vidare är inte lätt att svara på, men det som står utom allt tvivel är att den väg vi hittills färdats på är och förblir en återvändgränd. Kan bara kreativitet, nyfikenhet och ödmjukhet segra över mörker, fördomar och inskränkthet går det att våga tro. Det ju trots allt trevligare att tro än att misstro….

Läs även andra bloggares åsikter om , ,